Lilla sommarintervjun: My Vingren

foto: privat
 
My Vingren, född 1985, är poet och debattör. Hon var bland annat med i höstens omtalade ”Uppdrag granskning” och läste upp hatbrev hon fått debattartiklar hon skrivit. My har jobbat med Stockholms tjejjourer och utbildar sig i höst till researcher. Hon har även tävlat mycket i poetry slam, som bäst har hon kommit trea i SM (Göteborg 2012) och etta i Stockholm Poetry Gangbang (2011).
 
Uppenbart att jag känner My genom poetry slam, va? Jag skulle inte säga att vi är close att vi kissar i kors precis, men jag gillar henne skarpt när vi ses. Vi har även hypokondrin gemensamt som vi kan prata om. Eller helst inte, den tenderar ju bli värre då…
 
 

1. Hur är läget?

 

Jo, det är bra! Jag har varit sjuk senaste veckan och enligt google var det definitivt något dödligt så nu när jag har överlevt sprudlar jag av livsglädje. Det är… ovant.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jo. Men jag skriver bara när jag är arg över att jag måste skriva när jag egentligen vill göra något annat. Av någon anledning finns det få känslor som gör mig så produktiv som bitterhet och frustration.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag researchar för mycket. Har lite svårt att sluta i tid, oavsett ämne. Vilket till viss del är något jag inte vill ändra på men det kan vara svårt att få ihop en text om Avpixlat om du först måste läsa hela Breiviks manifest. Sen tycks det vara helt omöjligt för mig att få ihop något utan en deadline.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Jag har inte riktigt haft tålamod nog att läsa en hel bok på ett tag. Däremot har vi i redaktionen för Genusfolket (genusfolket.se) en konstant pågående chattkonversation som är bättre, och längre, än alla romaner. Det handlar mycket om zombies och katter och sånt vi är arga över. 

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Vid mitt köksbord. Jag har ett skrivbord men jag får lätt panik av prestationsångest när jag sätter mig där. Så köksbordet, samtidigt som jag äter kaksmet och har urplay på i bakgrunden för den perfekta kombinationen av adrenalinpåslag och perceptionsstörningar.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

John Marsden. För att jag alltid vill starta en australiensisk guerillagrupp när jag läser hans böcker. Det finns ingen annan författare som får mig att vilja göra det.

 

 

7. Många av dina dikter är väldigt arga. Det får mig att tänka att du är arg när du skriver dem. Är ilska en bra drivkraft?

 

När jag var sexton försökte min psykolog provocera mig till att bli arg. Hen menade att det skulle vara bra för mig. Jag är lite tveksam. Att vara arg är ganska jobbigt så jag är inte arg så ofta. Cynisk, ouhärdligt bitter och ömsom ganska dömande. Det verkar också vara fungerande drivkrafter.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Idag har jag skrivit ett överklagande till kammarrätten om ett beslut kring sekretessbeläggning av en förundersökning. Spännande, va? Det är sånt. Och andra hemliga projekt med supertuffa Researchgruppen.

 

Till hösten kommer jag skriva för Politism, Aftonbladets nya satsning för opionsjournalistik och få ihop en bok till en myndighet. Som en ny erfarenhet. Och säkert en massa annat också. Som nyårslöfte bestämde jag att mitt liv skulle bli mycket roligare om det var mer likt en deckare av Liza Marklund. Det har varit en lyckad satsning.

 

9. Du har uppträtt mycket på scen med din poesi. På vilket sätt förändras dikten genom att läsas högt?

 

Det jag gillar med poesi är att alla utgår från att man skriver självupplevt. Det blir extra roligt att leka med utrymme, makt och förväntningar kring vilka kroppar som kommer uttrycka vilka saker i den formen. Jag tycker om att fucka med folks huvuden. Och står man på en scen kan man se det i realtid. Det är extra roligt.

 

 

10. På facebook skriver du ofta om dinosaurier. Nu bara undrar jag, när kommer dinosauriedikten egentligen?

 

Alla mina kärleksdikter handlar egentligen om min finaste plastdinosaurie Hubert. Hubert är min bästa kompis. En person jag träffade i våras tyckte det var lite obehagligt att Hubert var tvungen att sova med oss i sängen. Det förstår ju vem som helst att den relationen aldrig skulle hålla i längden.

 
 Läs mer av My på hennes sida.