Boktips just nu är ”Elin under havet”, en grafisk roman av Sofia Malmberg om en flicka som utsätts för sexuella övergrepp, och hennes sätt att hantera det. En hemsk och vacker debut som jag recenserar idag på dagensbok.com. Blev så imponerad att jag till och med gjorde en intervju med Sofia. Läs recensionen
här och intervjun
här. Om inte annat är det roligt att få ge högsta betyg nån gång…
I övrigt är det alldeles snart, imorgon, dags för SM i poetry slam att kicka igång. En av årets absoluta höjdpunkter, om jag får säga min mening. Det är strid på kniven om vem som är landets bästa poet (på bilden ovan Laura Wihlborg som vann i Halmstad 2008).
Jag tävlar inte själv i år, men kommer att köra som förpoet på onsdagen. Varför tävlar jag inte själv, undrar ni? Motsägelsefullt nog: för att jag är en extrem tävlingsmänniska. Och i år visste jag att jag inte skulle kunna lägga ner all min tid på att skriva nya dikter och öva in dem så att de satt så bra som möjligt. Jag skulle inte kunna göra mitt bästa inför SM, så då sket jag i det. Jag gör mitt bästa inför nästa roman istället, det är den som är prio nummer ett i mitt skrivande den här våren.
SM, då alltså. (Ovan: regerande mästare: Tobias Erehed) All info om vad det kostar, vilka tider du ska hålla och vilka artister som kommer att uppträda utöver poeterna som tävlar hittar du
här. Göteborg alltså! En storstad, och äntligen kanske vi kan dra lite folk? Jag har börjat klistra in tidningsurklipp från när jag höll på som värst i Växjö, 2005 – 2007, och det är fascinerande hur det då, liksom idag, alltid måste finnas med en faktaruta med frågorna ”vad är poetry slam?” Det är ingen ny företeelse. Poetry slam, alltså tävling i poesi, har funnits i Sverige sen 1998. Det är en landsomfattande tävling där publiken poängbedömer och vem som helst kan ställa sig på scen och läsa poesi. Högst demokratiskt och underbart, alltså. Klassöverskridande och verbalt uppfostrande. Ändå fortfarande utsatt för så mycket skepticism och inhuldat i exotism. Varför?
Förmodligen för att vi inte har stöd från Bonniers. Förmodligen för att Horace Engdahl inte gett sitt godkännande. Förmodligen för att, just det; det är klassöverskridande.
Och kom inte med den där ”man kan inte tävla i poesi”, för jag vet hur ni sitter där i sofforna och trycker framför årets största händelse för många andra, här gäller det musik, utdragen i deltävlingar och kantad av skandaler och spekulationer…
Ja, det var lite ilska.
Nu lite kärlek. Jag snubblade igår över bilder från just Växjötiden, och det här är ju makalöst. Tänk när vi stod i parken och det regnade lite och jag hade bakat muffins som ingen köpte, och två frysväskor hade jag köpt. Och så funkade inte ljudet, så vi fick cykla till Claes Ohlson och köpa megafoner. Johans band fick spela med megafoner! Dikterna fick läsas ur megafoner! Allt medan tio huttrande åskådare tappert betraktade spektaklet. Men snygga tröjor, med snygg logga, som min dåvarande pojkvän Åskar Lilja hade gjort minsann. (På bilderna: jag, Midas, Marie. Alla foton kommer från picasweb, vårt konto där, varierande fotografer.)
Eller här, där vi verkligen körde på schlagertemat. Jag var emcee och hade fått för mig att byta kläder minst fem gånger under tävlingens gång. Slammet hölls på en innergård, så stället jag hade att byta om på var bakom en presenning. Det var mycket stress och inte så mycket diktlyssnande från min sida… (På bilderna: jag, Martin från Norrköping, Olivia Bergdahl som var vår förpoet den kvällen. Och publik, där den enda jag känner igen är Hanna Kristiansson.)
Fakta om SM i poetry slam: Det är skitkul, spännande, berörande, poeter är generellt snygga och flirtiga, det är hög ambition och ja, du kommer att bli inspirerad. Kom!
Facebook-sida