Jag ska skriva uppdatering om:
Skrev precis in ett av mina finaste ligg i knullistan.
Jag som hade tänkt att det skulle bli mer än ett ligg.
Men innan jag hann dokumentera har jag redan fått bekräftat att det förmodligen aldrig kommer att hända igen.
Det är okej att tycka det är lite sorgligt.
Det är okej att tycka att ibland erbjuder den här bloggen lite för mycket information.
Men ändå inte.
Tänk på det:
ändå
inte…
Oooo alla dessa saker mellan raderna som ni ständigt tvingas gå miste om.
Idag insåg jag att jag behöver ett par vårskor.
Jag köpte det. Också. Det var däremot omöjligt att motstå dessa prinsess-saker.
Min granne flirtar med mig. Idag fick jag ett knippe sparris, ”för jag köpte ändå två”.
Jag sa ”jag köpte två par skor, men du får inte det ena.”
Han skrattade och sa att jag är förtjusande. Men ”a little bit too young for me”.
Insåg en söt sak när jag provade skor...
Så här såg jag ut på kvalfinalen igår!
Wiii!
Joss (aki aki) sydde en klänning till mina skor!
Wiii!
Jag kom inte med i SM-laget i år heller!
Wii!
Skönt att jag faktiskt är wii ändå. Att jag på nåt vis är så laid-back inför poetry slam för tillfället för att tycka att det inte spelar nån roll. Jag tänker inte att jag är dålig för att juryn inte fattar grejen. Jag tycker till och med att jag var bra ändå...
Jag har alltid, sen jag såg filmen, identifierat mig starkt med Virginia Woolf i ”Timmarna” (The hours).
Boken ”Timmarna”, som filmen bygger på, är dels Michael Cunninghams hyllning till Virginia Woolfs svävande språk, och dels ett utforskande av svårigheterna att leva med depression och undertryckt homosexualitet.
Men vad den också handlar mycket om är svårigheten, och det romantiska, i att vara en skrivande person.
Det låter klyschigt.
I en scen sitter Virginia (här porträtterad ...
Facebook-sida