Imorgon, söndag, sticker jag till Växjö och hälsar på Åskar och Zemme!
Konsthallen, that’s the place to be. Kom förbi och säg hej vet ja, mellan 12 och 16. Kolla på Verklighetsflytten och ge mig en kram.
Läs mer 
Flyttar man så mycket som jag får man tydligen ringa förlagen för att få sina refuseringar.
Ordfront. Inget utförligt brev. Du får nog jobba mycket med manuset innan vi vill publicera det. Det är förstås inte förbjudet att skicka in något annat. Blaha.
Vad ska jag ta det som? Tycker förlagsvärlden att jag blivit sämre? Skickar de bara vänliga brev de första gångerna man skickat in något? Är det som Mauritz säger, att man ger upp till slut och ger ut själv?
As...
Läs mer 
Slam i Köpenhamn.
Världens högsta stämning.
Lovisa var med!
Jag fick användning för ordet kæledyr.
Michael Dyst vann.
Jag filmade Kasper så jag kan fatta skämten i efterhand.
Vi fick lyxig risotto på en efterfest hos en arkitekt med träbadkar.
De spelade ”Californication” med Red hot chili peppar.
Pussar är ganska värdelösa om de är teoretiska.
Thorkil sa att hela Danmark blivit foraelsket i Lina Arvidsson.
Jag kan inte förstå varför, sa jag.
Selvfølgelig kan du det...
John Lennon dog 1980. Det var ett år innan jag föddes. När jag gick på högstadiet tyckte jag det var en sorglig insikt att jag aldrig fått leva i samma värld som John Lennon. Det var ju hyfsat melodramatiskt av mig.
Filmen ”Chapter 27” handlar om Mark Chapman, som sköt John Lennon den där dagen i december. Detta är på inga sätt en briljant film...
Ibland blir det bara så himla roligt.
Jag läser idag i ”1900-talet – hundra svenska år” av Börje Dahlqvist, där det på enkelt språk och med mycket bilder förklaras vad som hänt egentligen, från årtionden till årtionden. I världen och i Sverige. Jag tänker att vissa saker kan vara bra att läsa på väldigt enkelt språk. För att liksom fräscha upp sig. ”The Knife” är utmärkt bakgrundsmusik.
Men som sagt: ibland blir det bara så himla roligt.
”Alla började säga ”du.”
Facebook-sida