Det finns inget hundbajs här.

Detta är min första reflektion.

Min kompis Frithiof påpekar att det är för att det finns hundbajskorgar uppsatta vid varje hörn, något som fattas på exempelvis Möllan.

Hundantalet i sig är ju varken större eller mindre.

Fasaderna är fina. Det är de kanske mest över hela den här stan, men det är något som skiljer sig. Kanske är det bara lugnet. Bristen på skräniga uteställen, falafel och barfota profeter med långt skägg.

När jag går på Regeme...

 

Så här ser det ut på min väg från stan till mig. Ville bara säga det.

 

Själv kommer jag att stå och sälja kaffe, vin och finfina bakelser. Vi ses där!

 

 

Ja, det kommer att komma en mer seriös och välarbetad uppdatering snart. Eventuellt byter jag bloggverktyg om inte den här sidan skärper sig snart… Jag filar i huvudet på ett porträtt av Slottsstaden, och Emelie vill ha sin hyllning, nu när hon fick nys om den. Vi får se vad som känns motiverat först. Här kommer helt simpelt denna höstens nya tillskott. På två dagar två klädesplagg. Skäms jag? Nej inte alls.

Okej, lite grann över det faktum att kavajen var dyrare än kappan… Men...

Jag bor inneboende hos en man som sällan är här. Han tycker om guldramar, böcker, hattar och prylar.

Klicka på bilderna nedan för att se dem i lite större format.

 

Så här kommer nu en kortis, för att ordentligt ta död på alla ambitioner som inredningsreportage från nya lyan, en rapport från senaste läsningen, Gatsby Open, min osannolika fredagskväll eller varför inte Emelie Novotny-hyllningen? Nädå, allt det där går nu om intet.

Istället detta:

Livet i uniformer: fortsättning från tidigare.

Här är författaruniformen...