Mellan hybris och misär

 
 
 
Redigering med sikte på mitten av december…:
 
 
 
”JA! Reproduktion! Det är skitbra att du får in det ordet här. Skitsnyggt! Jag skriver det; ”s-k-i-t-s-n-y-g-g-t utropstecken utropstecken utropstecken, du kan få fem utropstecken för det, det är skitbra, så. Nu går vi vidare.”
 
Att gå igenom sin text och se vad som funkar och inte funkar kan så här i fjärde, femte vändan handla lika mycket överpedagogisk uppmuntran, som piskan på ryggen. 
 
”Återigen: Nej! Det här måste komma innan detta. Det här är för rörigt, jag hänger inte med. Och det här har du sagt nu åtminstone tre gånger, fundera på att stryka åtminstone en av dem?”
 
Och lyckan när det flyter på i det nyskrivna.
”Du måste vara ett geni. När skrev du det här?; det har ju knappt redigerats! Så himla bra detaljer! Det funkar visserligen inte just där det ligger nu, men det är ju bara att flytta det. Skitsnyggt! Och så tar det upp de grejerna utan att det blir övertydligt. Du är så bra, Lina. Så himla bra.”