En av mina stora inspirationskällor och förebilder litterärt heter Stewe Claeson. Han ser ut så här.
Han var en av de inbjudna artisterna på sommarStanza, litteraturscen i Malmö, som denna gång gick av stapeln på en båt. Det var första gången jag masade mig dit, synd och skam, och bara en slump att jag inte helt och hållet missade min idol! Japp, ibland är jag så pass världsfrånvänd att jag inte ens har tid med att läsa facebookevents nogrannt… Tack vare Sanna blev jag upplyst och meddragen.
Stewe Claeson har skrivit många böcker och av dem har jag läst kanske en 4-5 st, vilket är mycket för att vara samma författare, och för att vara mig. Min absoluta favorit är ”Nalkas ljuva sommar” från 1997, vilken jag citerade stora delar av i min smått värdelösa uppsats om mitt eget skrivande, som blev klar i januari i år, för kreativt skrivande-kursen vid Växjö Universitet.
Anyways; boken är svår att få tag på. När den var ny på marknaden lånade jag den på biblan. Några år senare ville jag äga den, insåg jag. Men då fanns den inte att få tag på någonstans. Tydligen var utgåvan så liten, varför är för mig en gåta, men ibland är det så att ens smak inte sammanfaller med gemene svensks (hehehehe, den lilla överdriften, ja…).
Så vad gjorde jag?
Jag letade helt enkelt (för det var faktiskt rätt enkelt) upp herr Stewe Claesons mailadress på internet. Han jobbade tydligen som lärare på Nordens folkhögskola i Kungälv och var högst kontaktbar. Han blev förstås glad att höra att jag gillade boken och sa att han hade några hemma och att jag kunde köpa för en liten slant. Och så gjorde jag det, fint signerad och allt.
Efter båtturen gick jag fram och sa hej och att jag gillade hans böcker osv osv. Han var långt ifrån en diva och sa att han jämt blir förvånad när folk läser hans böcker. Och började berätta om en bok han kom ut med förra året, och skrattade glatt när jag sa att jag läst den med.
Här är ett utdrag ur ”Nalkas ljuva sommar” för er. Lite nerstyckat, taget ur min uppsats (den som ännu inte orkat hamna på nätet). Detta är bitar ur första kapitlet som heter ”Förutsättningar”, ur första delen som heter ”Att anlända”:
”Att det är tidigt sjuttiotal, att det är april och småtrist vårvinter, att den smala skärgårdsbåten som Sivert reser med är en halvtimme försenad; att systrarna Katarina Sjöström och Magdalena Eskilsson väntar på sin nye inneboende (…);
att Sivert hör musik i innerörat – han hör alltid musik eftersom musiken är tänkt att vara hans liv – och det irriterar honom att han inte kan ta upp papper och notera det han hör eller tycker sig höra, och eftersom det är hans liv just detta att notera musik gör det honom nedstämd, och den allmänna känslan av att så mycket håller på att gå förlorat förstärks nu av att skärgårdsbåten är så irriterande långsam och att det dessutom skulle finnas plats att ta upp papper, att breda ut notpappret, notera, han glömmer redan, herregud, han glömmer redan;
och att det är för kallt, det är också en av förutsättningarna;
[—] nu händer allt någon annanstans, det hör också till förutsättningarna;
att allt händer någon annanstans, som Vietnamnkriget som håller på att ta slut; och andra förutsättningar: [—]
Fler förutsättningar? Inte för tillfället.”
Boken ser ut så här:
Om ni skulle komma över den, hugg den. Annars skulle ni eventuellt om ni är snälla kunna få låna den av mig…
ps. Hans nya roman ”Än jublar fågelsången” kommer ut i höst. En ovanlig kärlekshistoria mellan en ung man och en äldre kvinna, lät han meddela. Väntar med spänning! ds.
Facebook-sida