Kanske den tråkigaste rubrik jag nånsin satt, men ja. Det är exakt känslan just nu. ”Det rullar på.” Sedan jag sa upp mig och slutade jobba på Ica varannan helg så har det här livet som skrivande och egen företagare öppnat upp sig och vecklat ut sig. Eller det pågår, det är en känsla som pågår.
Det kommer in uppdrag av skiftande karaktär. Saker jag inte tänkt på att jag kunde göra, som imorgon kväll när jag ska sitta i panelsamtal efter en filmvisning på Kino i Lund. Filmen heter ”Butiken”, och jag förstår förstås varför jag är tillfrågad; den handlar om livet i och runt en mataffär, de olika hierarkierna som bildas och problemen som uppstår, och jag har ju både erfarenhet av det och har skildrat det i min bok. Men ändå! Det är en så lyxig sak att göra och få betalt för! Vi hade ett möte om det i förra veckan, och det känns som att det kommer att bli hur bra som helst. Och jag rekommenderar verkligen filmen av Ami-Ro Sköld. Läs mer om den t ex här.
Läs mer om evenemanget imorgon här, det börjar 18.30 med filmvisning och samtalet börjar 20.30.
Idag satt jag med ett responsuppdrag som jag fick häromdagen. En liten novell som var skönt att bryta av romanskrivandet med. Det har inte vällt in skrivpedagoguppdrag precis, och det förstår jag, det är ju trots allt inflation. Men det var nog min plan när jag sa upp mig på Ica; utöver författandet är det ju liksom det andra benet jag står på, detta att vara skrivpedagog.
Men jag har också börjat inse hur brett det är att verka inom den här branschen. Hur många strängar jag kan ha på min lyra egentligen, om jag verkligen vill. Det handlar ju om att våga lite!
Och att balansera tillvaron förstås, så att det blir lagom.
I vår kommer jag att bli dubbelt aktuell bokmässigt. Är inte det sjukt, så säg? Nyss, känns det ju som, fick jag bara refuseringar. Satt på olika fik och kämpade med mina olika manus. Eller låg nere för räkning i utmattning; det var inte heller så länge sen. Nu kommer ”Blötdjur”, som jag kämpat med så genom åren. Overkligt, men också äntligen, ska folk ska få ta del av den galna skogen jag skapat. Harald, och alla andra varelser man får möta. Och så kommer min lilla novell ut på Kraxa förlag. ”Min morfar hade en butik” är en skräcknovell i ganska klassiskt format, utåt sett, och det känns fint att den berättelsen får en egen bok.
Och nu ska jag strax dra ner på stan för ett möte om ett annat uppdrag! Jodå, som sagt. Det rullar på.
I helgen klättrade jag repklättring, förresten. Det jag brukar hålla på med är ju bouldering, det vill säga högst sex-sju meter upp, utan rep, med tjock matta nedanför. Det är ju läskigt för att man kan trilla och slå sig. Men också skönt för att det är begränsat antal grepp innan man är uppe. Och det är det jag är van vid, repklättring triggar mer min höjdrädsla. Jag har gjort det två ggr tidigare, som jag minns det, en gång utomhus och en gång inomhus. Båda gångerna upplevde jag illamående när jag nått halvvägs ungefär, bara pga hur långt det är neråt. Hjärnan fattade liksom inte att man var säker i och med rep och sånt, att det inte går att trilla ner. Men den här gången övade jag mig på det. Att slappna av. Att mitt i säga ”jag sätter mig lite”, och sätta sig i selen och fundera över problemet man inte kunnat lösa, innan man återupptog det igen. Det var kul, om än jag fick lite panik emellanåt. Men den var överkomlig. Och bara att vara ute i naturen är ju härligt, och tillsammans med Lisa Z och Henrik och deras barn. Och Ola och hans barn. Jag bjuder på lite bilder från det.
Det är nyttigt att kasta sig ut ibland, både när det gäller att klättra i berg, och när det gäller livet. Jag kan lätt bli bekväm i mina vanor hit och dit. Och det kan vara svårt att veta åt vilket håll man ska kasta sig, så att säga. Ska jag söka ett jobb som innebär en känsla av stabilitet? Eller snarare fortsätta på det spåret jag slagit in på, lita att de böcker jag skriver så småninom blir antagna och utgivna; lita på att det kommer in fler uppdrag, eller pengar på annat sätt, att jag klarar mig?
Ett tag till, tänker jag. Ett tag till går det bra. Just nu rullar det som sagt på, i en takt som känns helt okej.
Facebook-sida