Skurups färger

Bokrecensionsdag igen!

Läs om Skurups antologi 2010 här.

 

I övrigt så mycket att göra! Jag verkar inte ens ha planerat in att sova. Men, men.

Imorgon kommer mannen med hatten hem så nu blir det städa av.

Och imorgon är det för övrigt ny KÖTTkväll, missa inte det! Loftet kl 19.00. Amanda Lindholm och Lovisa Appelqvist är kvällens huvudnummer med ”Bittert nyfiken”. Det blir quiz som vanligt, och jag har ny klänning. Kom, kom!

 

Läs mer

Mr Palme

 

Av någon anledning har jag alltid varit intresserad av Olof Palme. Så jag valde förstås att recensera megaklumpen ”Underbara dagar framför oss”, en biografi av Henrik Berggren som kom ut i höst. Här är äntligen resultatet. Även om jag måste tillstå att jag skrivit bättre recensioner i mina dagar, så rekommenderar jag boken, främst till alla de som är trötta på politiker som bara jamsar med och inte vågar ta ställning för sina övertygelser.

Läs mer

Sjuk men hoppfull

Ikväll är det dags för min läsning i Köpenhamn. Jag håller som bäst på att krya på mig i sängen. ”Family guy” och Åke håller mig sällskap. Och den feta Palmeboken, då…

Men jag är snäppet piggare igår, då jag var snäppet piggare än i förrgår, så det blir resa av. Kl 19 på Literaturhaus, komsi komsi! Då blir det ”Undervattensleken” och annat smått och gott som de samlat ihop under temat för kvällen; ”Sex;Litt”.

 

Och nästa vecka blir det Göteborg!

Kom och se mig på ...

Läs mer

this is me

På den här bloggen samsas allt.

Personliga funderingar, kulturjournalistiska skriverier, politiska raseriutbrott, allmän ilska, glädje eller klädprovning i shoppingrum. Man kan se det som oseriöst. Man kan se det som otämjt och frustrerande barnsligt, som att jag står med ena foten i My little pony-land och den andra trevande eller argt sparkande på det vuxna som inte eller bara halvvägs låter mig komma in.

Men så passande, för det är så jag ser det.

Det är så jag är.

 

Den ...

Läs mer

Tankar efter lindy-dansen

Ibland känner man: jag orkar inte mer.

 

 

Så här skulle jag vilja se ut, alltid.

 

 

Det låter kanske inte som en omöjlighet.

Men det är det.

 

Ibland skulle jag vilja säga till hela min släkt: jag är ledsen

men det blir ingen man

jag kan inte hitta någon som väger upp till mina förväntningar

och jag orkar inte dra ner dem

jag orkar inte ta hand om en människa som är på samma nivå som ett barn

när allt jag önskade mig var en jämlik

en man

en vuxen människa.

Jag orkar...

Läs mer