Jag utlovade en mer konstnärlig uppdatering den här gången. Här kommer den.

Ovan: ibland gör jag ”konst” på golvet. Det brukar handla om kollage. Så här kan det se ut när Napoleon möter Madonna. Som händer i min diktvärld. Ungefär. Citatet är från ”Confessions on a dancefloor”-skivan, det står ”I’m at the point of no return”. Konstverket döpte jag till ”Skulle kunna vara en fågel, en näckros, en stjärna”, som syftar på den spretiga saken i höger hörn...

1. Min mamma tycker inte om när jag gör det.

 

 

Är lite sen av mig, trots allt snack om saken.

Storyn i korthet: pojke våldtar flicka på skolans toalett. Döms av enhällig hovrätt. Flicka döms av bygden och internetsajter som lögnare.

Se programmet här.

En sån sak är att åka till Göteborg och hälsa på mina kära poetvänner där.

En annan sak är att ladda upp filmklipp på youtube, och nu har det främst handlat om två töntiga sekvenser jag och min syster filmade i februari. Den där hjärtekrossade dagen när jag höjde HM-aktien, om ni minns.

Anyways: nu har jag blivit sjuk. Därav fastbunden (inte så som det lät hehe) i soffan med diverse tid i min famn...

 

Det är en familj med hörbara problem. Inte bara det att de bråkar dagligen. Och då menar jag inget smågnabb. Gärna med dörrar. Gärna klockan nio på morgonen. Det finns även ett litet barn som skriker helt otröstligt till och från. Till pappans gormande.

Plus en liten flicka som vuxit upp med mammas och pappas återkommande inbördeskrig som självklar bakgrundsmusik, och dessutom tycks vara i trotsåldern...