Äntligen!

Tid för min egen roman igen. 

Det är lätt att glömma bort det, men det här är ju också en rolig fas i skrivandet. Att läsa igenom det man åstadkommit med sina direktiv: skriv in lite fler minnesbilder, mer nävaro här, lite mer uppblandat stilmässigt här, läs på fakta, ge henne tydligare personlighet, tryck mer på det här och det där, stuva om lite, skriv bättre! Testa!

 

 

Och det är inte färdigt. Men det är på väg.

Under tiden lyssnar jag på bortglömd ga...

Tänkte mest bara skriva att det är bättre idag.

Pappa ringde efter förra uppdateringen, det är ju fint hur det blir så.

Idag har jag tränat mig svettig och arbetat klart responsen till Eva, min gamla elev, som jag ska träffa i eftermiddag. Och sett första delen av ”Torka aldrig tårar”. Det är ju så svårt det där, tycker jag, man vill ju se del två också. Samtidigt vill jag läsa böckerna. Och det kommer ju inte kännas lika kul om jag vet vad som händer… Hm! Hur gör ni?

Igår ...

 

 

Ångest är ganska tjatigt. Alla dåliga tankar är blå och tonårsdoftande, och egentligen är den stora skillnaden nu jämfört med när man var just 14, att nu vet man mer om avgrunden. Det går att bli bittrare. Det går att hugga fler drömmar längs med fotknölarna. Det går att såga upp magen på ett helt annat sätt så att säga, än den lilla kniv man tänkte sig då. Förr. När drömmarna var lite mer barbie. 

 

Jag tillhör de som stänger in mig när jag mår dåligt...

Idag är det jag som recenserar på dagensbok.com!

Läs min recension av Jeanette Wintersons senaste här.

Det sjukt effektiva projektet att spela in en ljudbok… Samarbeta med en som liksom du själv är något av en arbetsnarkoman, och du läser in femtio sidor per gång. Tjohoo va det gått undan! Idag var det 67 sidor och vi höll på att krevera. Det såg ut så här: