Att skapa en pudel

201503182651

Och så kan det vända också.

Igår kväll gick jag och Lisa Z ut och drack vin och pratade om våra projekt. Och det kan jag verkligen rekommendera! Drogen i sig är förstås ovidkommande, men just detta att prata. Att konkretisera för sig själv vad det egentligen är man vill säga. Sätta ord på frågeställningarna. Tyngden. Får en också att tänka på vad som är otydligt nu och behöver komma fram bättre. (En bra skrivarkompis som Lisa, flikar dessutom in ett ”å, det låter som ett manus jag verkligen vill läsa!”) Och saken är biff. Plötsligt kände jag att Nä-ä! Inte ska jag lägga Cypern på hyllan. Jag tycker ju om det här manuset! Och jag tror visst det att det kan räta ut sig. Jag gillar ju att få vara i den världen, och det som är bra är tillräckligt bra för att få mig engagerad. För att få mig att tycka att det här är det roligaste som finns. Det är inte dags att låta det vila. Det är dags att stycka upp det och som en kirurg placera om kroppsdelarna; göra en människa till en hund (Lisas fantastiska uttryck).

Och för att jag inte kunde låta bli:

idag satt jag därav kvar på fiket tills jag hittade pudelns kärna… Här ska göras dramaturgisk kurva, schema över psykologisk utveckling. Det ska inte bara bli en hund! Den ska trimmas.