Mitt i tvätt och att hösten plötsligt gjorde sitt intåg släpps idag min lilla novell.
”Min morfar hade en butik” går under benämningen dockskräck. Det är en av alla noveller som skulle ha varit med i Aldrig ensam, min novellsamling som kom för några år sen, och blev kraftigt nerbantad pga att jag gick in i väggen under arbetets gång. (Så förhoppningsvis kommer ännu fler skräcknoveller att släppas av mig i framtiden… Det finns ju en liten hög.) Den här passar särdeles bra i egen bok, och det känns extra kul att komma ut på ett så fint nytt förlag som Kraxa.
Den här novellen är kanske den bästa novell jag skrivit. Jo, men faktiskt! Jag tyckte att jag fick till det med skräck på två nivåer, så som jag ville att det skulle vara, och att skräckelementen – det är ju en smaksak, det där, men – blev riktigt ruskiga. Men jag vet att skräckläsarna är den hårdaste publiken som finns, näst efter barn, så det återstår att se vad domen blir… Läs mer om den här och köp den här. Kolla även in Kraxas övriga noveller. Så himla mysigt format, detta! En tjugo-trettio sidor att sätta i sig till morgonkaffet eller på väg till jobbet. Perfekt!
Igår trodde jag ett tag att jag var nära döden. Jag är, om jag inte sagt det innan, hypokondriker. Länge sen sist det drog iväg med mig, men det kommer då och då. Nu var det att jag hade ont i huvudet. Det började i måndags, och till igår (onsdag) hade det hunnit växa sig så pass att det verkligen plågade mig. Det gjorde ont i ena halvan av huvudet. Hela tiden, men extra mycket när jag lutade mig framåt. Jag tyckte att smärtan kändes ungefär som när jag haft problem med bihålorna tidigare, men nu var jag inte snorig utan snarare alldeles torr i näsan. Så jag började googla. Gör aldrig det. Det kommer alltid upp cancer alldeles för snabbt.
Sen gjorde jag ytterligare en grej som spädde på det hela, och det var att jag tänkt på Vita arkivet; om man skulle gå in där och fylla i lite uppgifter, för skojs skull liksom? Jag kan berätta att ”skoj” var inte ordet som passade för sammanhanget. Att börja tänka på att man en dag ska dö, bara det är lite obehagligt. Och sorgligt! Och konstigt. Och sen när min huvudvärk tilltog i det liggande soffläget… Nämen till slut ringde jag bara vårdcentralen. Det blev alldeles för mycket. Då var klockan över besökstid och om jag skulle dit fick jag gå på kvällsmottagning, och med tanke på hur ont jag hade tyckte sköterskan jag pratade med att det var en bra idé. Sagt och gjort, jag avbröt mitt i tvätten. Slängde i mig två nybakta frallor, såg till att spisen var av, hann tänka allt möjligt om att det är nu det händer, jag kanske får spendera natten på sjukhuset (men jag lämnar ändå tvätten i tvättrummet eller?), och snälla säg att det ändå inte är så, för jag vill inte ha en cancerdiagnos nu!
Det hör till saken att jag sällan för att inte säga aldrig har ont i huvudet. Och, ja, att jag är hypokondriker. Vi är så här tyvärr. Löjliga.
Läkaren i drop-in-en tryckte på min panna. Och runt mina ögon. Det borde gjort ont, det hade ju hunnit bli svullet över ena ögonlocket!, men det gjorde inte ont, så det sa jag. Han lyste in i min näsa och i mina öron. ”Det ser väldigt trångt ut här”, sa han om min näsa. ”Har du testat att skölja med koksaltlösning?”
Koksaltlösning är att man själv kokar upp vatten med lite salt och skjuter upp i ena näsborren, vinklar huvudet så att det åker ut ur andra. Det känns nästan exakt som när man badar och dyker. Det vill säga precis så som jag antagligen gett mig själv dessa problem från början, genom att dyka och tänka att jag är en sjöjungfru eller en delfin eller nåt annat så att vattnet strömmade in i näsan, precis på samma sätt ska jag nu bli av med det. Minus det roliga dykandet då. Kroppen är rolig.
”Så det är inte hjärntumör då?” sa jag när jag reste mig. Nej, det trodde inte läkaren. Han sa att det visserligen är svårt att se sånt, även i scanning eller vad det hette, men nej, mitt trodde han inte var en hjärntumör. Och idag känns det redan bättre. Även om snoret nu kommit igång, så det är också en vag förkylningskänsla, men det passar ju bra nu när det är höst eller va fan som är på gång. (Skulle bli 23 grader på söndag enligt min app, så man vet aldrig.) Jag letade fram en polotröja, men ställa in dagens Vilska-besök, det tänker jag icke göra!
Facebook-sida