Och så läser vi det igen…

Äntligen!

Tid för min egen roman igen. 

Det är lätt att glömma bort det, men det här är ju också en rolig fas i skrivandet. Att läsa igenom det man åstadkommit med sina direktiv: skriv in lite fler minnesbilder, mer nävaro här, lite mer uppblandat stilmässigt här, läs på fakta, ge henne tydligare personlighet, tryck mer på det här och det där, stuva om lite, skriv bättre! Testa!

 

 

Och det är inte färdigt. Men det är på väg.

Under tiden lyssnar jag på bortglömd gammal musik. ”I am a rock! I am an island…”

Men a rock feels no pain. And an island never cries.

 

”I held up and robbed a ha-a-ard licker store…”

 

(Simon and Garfunkel, om det fanns tvivel)