Ibland blir det bara så himla roligt.
Jag läser idag i ”1900-talet – hundra svenska år” av Börje Dahlqvist, där det på enkelt språk och med mycket bilder förklaras vad som hänt egentligen, från årtionden till årtionden. I världen och i Sverige. Jag tänker att vissa saker kan vara bra att läsa på väldigt enkelt språk. För att liksom fräscha upp sig. ”The Knife” är utmärkt bakgrundsmusik.
Men som sagt: ibland blir det bara så himla roligt.
”Alla började säga ”du.”
Telefonsamtal med pappa. Återgivet ungefärligt:
P: Är du ute och går? Så här dags?
L: Jag går hem från jobbet.
P: Är du inte rädd?
L: Äh? Nej? Jag är nästan aldrig rädd när jag går hem.
L: Jag kanske borde vara det.
Faktum är att jag är mer rädd när jag är hemma i lägenheten.
P: Varför det?
L: När det är mörkt. Och så. Jag tror att det är någon där.
P: Varför det?
L: (skrattar lite nervöst) För att jag är mörkrädd! Jag får för mig, bara.
P: Det verkar j...
Man brukar säga att dofter är ena rackare på att väcka minnen. Jag skulle vilja skriva om en speciell genre här. Deodoranter.
Facebook-sida