Kategori typ dagbok

In: typ dagbok

…jag kommer inte att dö av det här.

Det må vara en tid av förändringar, av stora stormar som drar upp med rötterna, utan hänsyn, utan förvarning går jag sönder. Men detta är ett beslut.
Och mer därtill: det är mitt beslut.
Hittills återkommer jag ständigt till att det är rätt beslut.

Jag kan inte ljuga för mig själv.

In: typ dagbok

Min blogg ser för jävla tråkig ut nu för tiden eller hur? Tänkte jag skulle försöka få ändring på det.

Mitt psyke har varit rätt rejält upside down å det senaste. Varför? En kombination kanske, av ganska intrikata trådar. En viss bit kan väl kallas åldersnoja, antar jag. Jag har en lista med saker, små drömmar jag borde börja avbeta, tickande i mitt huvud som en sån där farligt nära briserande bomb. Inget av det handlar faktiskt om barn just nu...

In: typ dagbok

Det här är kanske mest av allt en sån där uppdatering som mamma hoppar jämfota av.
Men läser man Martina Lowdens ”Allt” blir man lätt lite självupptagen…
(Sen är det ju min blogg också. Och: jag har ett ganska kul liv. Faktiskt.)

Det här fotot är gammalt. Sen i november, när Åskar, Karolina och Irene ställde ut i Hultsfred och jag och Peter var med som respektive eller som man säger. Här är en rymdvarelse vi mötte.

Som synes på håret, också en gammal bild...

In: typ dagbok

första dreaden, snyggaste dreaden. Lite läskigare i min hand än på huvudet.

Skalpen börjar bli synlig. Zemme börjar bli orolig.

Klippa, klippa, klippa…

bara halva kvar

indian

titta, en plastpåse med dreads

Lina som Chelsea-girl

Japp, nu börjar det likna nåt

o tadaaa! Resultatet! I sann 2000tals-anda filmas hela projektet

snygga paret igår…
…blev snygga rakade paret
idag!

Gott nytt år!

In: typ dagbok

Jag vet inte vad jag ska skriva i min blogg nu för tiden. Det händer så mycket saker, man hinner inte riktigt med. Jag har även begått det stora misstaget att börja skriva på min roman igen. Alltså inte den jag skickat in till förlag och så, utan den andra. Inget misstag, säger du? Nej, det tycker egentligen inte jag heller förstås. Men ändå på nåt vis. Tänk så osocial man är i sitt skapande. Så irriterande självupptagen och stingslig...