drömmen om harmoni.

Min blogg ser för jävla tråkig ut nu för tiden eller hur? Tänkte jag skulle försöka få ändring på det.

Mitt psyke har varit rätt rejält upside down å det senaste. Varför? En kombination kanske, av ganska intrikata trådar. En viss bit kan väl kallas åldersnoja, antar jag. Jag har en lista med saker, små drömmar jag borde börja avbeta, tickande i mitt huvud som en sån där farligt nära briserande bomb. Inget av det handlar faktiskt om barn just nu. Även om bebisar kanske vore det man borde tänka på när man kommit i min ålder. Jag vet inte, jag är nog inte som folk borde. Eller det kommer och går, det där.

image272

När jag var i Stockholm hos Ida var det lätt att resonera kring saker och ting. Vi vet varandra så väl, det behövs inte kamoufleras nånting.
Och man kan väl åka till Paris antar jag? Det går väl flygplan hela tiden.

Ekonomin kan kallas en knut som vägrar reda upp sig. Ett jävla gissel, så var det sagt. Avigsidan av tillvaron, ett helvete varje månad, en ständig källa till depression. Jag har skrivit en dikt om allt det där. Och jag stod lutad mot väggen vid Konsum när jag skrev den, solen sken rakt på mitt ansikte och jag sa till mig själv ”nu jävlar”. Skrev som Emma brukade göra, i mobilen, sparade meddelanden. Hightech. Med en känsla av att vinden hade vänt, att det var jag igen. Jag i min kropp. Men aldrig så flyktig.

Håller jag på att tappa det?
Är det något jag håller på att tappa?

image271

Den här boken håller jag på att läsa just nu. Herregud
den är så bra. Arg, feministisk, vägrar kompromissa, vägrar
vara annat än ärlig, ja läs den. Mmm.

Jag har ju fått jobb! Det var väl trevligt?
Mm, det var det väl. På sätt och vis var det ju det.
Jag måste komma in i att tycka det också.
Har skrivit en dikt om det. Det ska nog bli bra.

Jag vill inte vara på den mörka sidan.