Bli klar i januari

In: provkategori

Det redigeras.

Min plan är att bli klar med Cypernromanen i januari. Knappt en vecka kvar, jag vet, men om ni kunde ana hur produktiv jag är?! Igår gick jag igenom hela andra delen, idag har jag skrivit ut och läser igenom de ändringar som gjorts, markerar. Så är mitt sätt att arbeta: gå igenom manuset, igen och igen. Och igen. Och igen. Förhoppningsvis för sista gången nu innan det ska skickas till förlag. På fik är det lättare att fokusera tycker jag, gå in i jobbmood. Idag var det jag och Lisa Z som satt. Eftersom det är fredag får vi köpa kaka. Här en gigantisk maräng med choklad- och kaffe-smak.

Jag tror att den kommer att behålla namnet ändå. Är väldigt förtjust i det. Sen har förlaget förstås att säga till om, om de nu bestämmer sig för att ta det.

Det sämsta med att skriva är nacken, kroppen, som inte går att frikoppla hjärnan och händerna hur mycket jag än skulle önska det ibland.

Det bästa med att skriva, det är ju ganska mycket. Men en sak är att du inte bryr dig så mycket om vädret, när halva hjärnan ändå är på Cypern så mycket av tiden. Idag kikade dock solen fram på hemvägen, och det var härligt, det får jag erkänna. Idag känns min roman så här bra:

Vet ni att min mamma också skriver? Häromdagen hjälpte jag henne med att skriva ut manus som ska in till förlag. Så nu får vi alla hålla tummarna!

Min grej just nu är för övrigt rödbetsjuice. Och ”Girls”, igen! Gjorde ett uppehåll med att titta på den serien, blev liksom trött på det i början av säsong tre. Så nu finns det en del att ta igen. Vad stort det är, att Lena Dunham har skapat dessa karaktärer som känns som så vanliga tjejer, i all sin egoism. Tjugonånting, som försöker hitta fram till hur de vill leva. Mycket det min roman också kretsar kring, även om de är snäppet yngre, nitton.

Och så denna humor! Jag älskar det. Hur kvinnorna får ta plats, vara coola, vara löjliga.

Hur Lena Dunhams kropp får vara som den är, i all sin icke-perfektion. Jag vet, det har poängterats och skrivits om förr, men det tål att skrivas om igen. För det är befriande. Och hemskt viktigt.