Jag har varit jättedålig på att uppdatera min blogg den senaste tiden. Och nu tror ni att jag ska utlova bättring. Men nä. Faktiskt inte.
Det här, som vissa hävdar, att en blogg ska uppdateras varje dag, är aldrig något jag kört efter. Jag tycker den ska uppdateras när det har hänt något. Lite oftare än så här, ja det skulle önskas. Men jag har annat som jag skriver, som tar upp min tid. Och som ärligt talat känns viktigare. Det är inte bloggare jag är i första hand, utan författare. Recensent. Just nu lärare.
Så då blir det så här istället. Här kommer nu en mastodontuppdatering främst med bilder, på hur det sett ut i mitt liv den senaste tiden. Håll till godo!
Fikskrivandet fortgår. Även om jag då och då även jobbar hemifrån, och allt oftare jobbar själv på fik. Ibland är en helt enkelt i faser när det inte funkar med sällskap.
Här testar jag nytt! Starbucks på stationen visar sig ha riktigt tjusig inredning, helt i min smak.
Här är det Cypernmanuset som får sig lite markeringar i marginalen. Eller ganska mycket. Jag hoppas bli klar med det manuset snart, har nyligen fått respons från två läsare och ska sätta mig med det när tid ges. Det är flera manus som måste arbetas med parallellt på det här viset: ibland det ena, sedan återvänder jag till det andra. Det funkar bra för mig att göra så. Så länge fokus blir intensivt i varje ny vända.
Ibland blir kritikern (jag) exalterad: ”Snyggt! Att du använder samma uttryckssätt. Mycket sånt i den här, saker som binder samman, jag älskar det Lina, det är så fantastiskt bra!”
Och en kväll såg jag Nino Mick uppträda i St Johanneskyrkan här i stan. En mycket vacker kyrka som jag blev glad att få tillfälle att gå in i. Det var tårdrypande vackert, som vanligt, att se Nino uppträda. Den här gången hade hen även hjälp av pianisten Anna Jadéus i framförandet av sin föreställning om hur det är att vara queer och transperson. En ordentligt stark upplevelse.
Ibland stör jag mig på att jag inte bor i Stockholm. Eller egentligen inte, men de flesta releasefester en blir bjuden till hålls ju där… Därför var det extra kul med den där lördagen när jag plötsligt var bjuden på TVÅ releaser på samma dag! En på Blå Båten, nere i hamnområdet, där jag letade länge, med hjälp av andra, för att hitta rätt… En sån lokal! Måste ha fest där nån gång. Releasen var för Markus Karlssons ”Resa med batyskaf”, en diktsamling om forntida undervattensbåtar.
Releasefest nummer två innehöll släppet av inte mindre än tre diktböcker. Varav en var skriven av Charlotte Qvandt, som är en kompis till mig. På den releasen träffade jag Kristina Sigunsdotter, som var med i samma ETC-artikel som jag i september. Det visade sig att hon var nyinflyttad i stan, och hon bjöd mig spontant på middag helgen efter.
Efterfest blev förstås med Charlotte, och här Petra, som också skriver poesi. (Och ja, vi sitter på uteserveringen!)
Charlottes kompis Anna, och jag.
Festen hos Kristina var trevlig, och lite galen. Alla som var där var kvinnor som jobba med kultur, rätt coolt! En matbloggerska, andra författare, skådespelerskor, en serietecknare… helt klart inspirerande sällskap!
Och så EM i poetry slam, då!
Som främst har anordnats av Josef och Lovisa A, ska sägas, jag skulle egentligen inte vara med alls. Men det behövdes funktionärer, och när jag väl sagt ja var det förstås som vanligt riktigt kul. Jag, Maria och Conrad hade eminenta uppgifter som att sitta som sekretariat och hålla koll på poäng och tid, springa matärenden åt Josef samt inte minst släpa tunga laster från stan till Inkonst. Och hålla koll på poeterna.
Färgmatcha var inte något vi gjorde…
Vilska – älskad konferencier.
Chefen, gömmer sig bakom kristallkronan…
Ett av våra uppträdanden var förstås Metaforbrottning. Här världens snyggaste reklamaffisch.
Och Mimie Märak, som är helt fantastisk på scen.
Texterna kom upp på engelska på skärmen bakom, så att publiken skulle kunna hänga med även i rafflande snabb franska…
… eller ungerska… Vinningen med kvällarna var helt klart att översköljas av alla dessa språk.
Och här har vi vinnaren! Zygimantas från Litauen. Som läste rolig och på olika sätt samhällskritiska dikter på ett spännande sätt. Här en dikt om alla djur som dött (eller överlevt) under människornas rymdresor.
… italienska…
Svensken Twsi Hlakotsa kom tvåa.
… danska…
Häng backstage.
Ett uppdrag jag brukar ge mig själv är att vara snygg på scen. Under EM körde jag på craaazy! Jag tror den här, andra kvällen, vann.
- Som rencensionsbok just nu läser jag den här boken, ”Upprorsmakaren – berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus” av Reza Aslan. Om hur Jesus var i verkligheten, det man vet bortsett från bibeln. Så kan det gå, när ens ex var kristet… Nej, men den är väldigt intressant. Om än jag ofta får samma känsla som när kusin Ninni berättade för mig att tomten inte var verklig, utan hennes pappa…
-
Och så åkte jag och hälsade på mamma. Vandrade i skog och mådde bra.
Ny kappa blev det, tack vare Amanda Svensson. Hon ska flytta och behövde bli av med grejer. Jag känner mig som en lady! Win win. Men NY-mössan funkar tyvärr inte riktigt med den nya färgskalan…
Och så ibland känns hösten, vintern, så här. Trist och grå, meningslös. Mina bekymmer blir större än det jag gläds åt, helt enkelt. Jag ser inget ljus i tillvaron, bara saknad efter mitt ex och undrar vart mitt liv ska ta vägen. Det går över, med träning och med vänners hjälp. Och jag vet att det finns de som har det värre. Men den politiska situationen som Sverige har hamnat i är ju inte precis heller till hjälp. Vi får se vart det lider, jag är i alla fall glad att julen närmar sig. Och som ni ser, händer det ju mycket kul.
Facebook-sida