Det är vår och solen skiner utanför fönstret, man kan inte tro att det nyss var snö. Som alltid vill en del av mig bara ut i det. Samtidigt som den andra delen vet att det är nu på förmiddagen och fram till två-tre-tiden som jag jobbar som bäst. Så det går inte, tyvärr. Det får bli senare, eller kanske först imorgon. Idag står trots allt klättring på schemat, och man kan inte hinna med hur mycket som helst på en dag.
Efter att ha jobbat med päredikterna ett tag är jag nu tillbaka i min roman. Jag prövade vingarna och skickade till ett förlag samtidigt som jag skickade till kollegor/vänner som läste och gav feedback. Det blev nej men ett bra nej, och nu jobbar jag om efter att ha fått mer styrning på vart det ska. Jag visste att det var för mycket – 361 sidor liksom, herregud?! Men jag var osäker på var jag skulle börja skära ner och hur jag skulle ändra det. Nu ryker en del älsklingar, och sånt som var dåligt blir förhoppningsvis bättre. Det är en stor omarbetning men jag hoppas bli klar med den under sommaren. Vi får se, men jag tror nog att det ska gå!
Ibland känns det som att skriva en roman är som att gå igenom nån sorts maraton. Inte för att jag någonsin har gjort det; springa långa sträckor är inte riktigt min grej. Men samma sorts pannben och jävlar anamma, att aldrig ge upp, lär krävas. Folk som inte själva skriver vet sällan vad det handlar om. Om man skulle berätta hur många ggr man omarbetar något… Häromdagen såg jag att den romanen jag håller på med nu märkligt nog nämns på min wikipediasida. Jag höll på med den redan 2014. Nej, det är inte jag som författat min wikipediasida. Men jag vet vem som gjort det, så ibland hör jag av mig angående ändringar. Nu i vår kommer t ex min första publicering med andranamnet Petronella ut. Det kommer ju behöva uppmärksammas på nåt vis….
På tal om maraton grottade jag ner mig i en spännande bok om Vasaloppet nyligen. Det är en tjock bok bestående av intervjuer med folk med olika relation till det mytomspunna loppet. Tips och råd för den som vill åka, men framför allt nörderi för den som är intresserad och saknar intervjuerna med det vanliga folket i spåret på svt (som jag och Joel gjorde i år). Jag har ingen plan på att åka Vasaloppet, men oj vad jag gillade den här boken! Det är något med det loppet som är oavlåtligt intressant.
(Och Clara Diesens nya diktsamling håller jag också på att läsa!)
”Bränt gummi och glass” heter min kommande novell, och den ingår i vårprenumerationen av noveller, som du kan skaffa dig via Kraxas hemsida. Annars går det förstås bra att köpa dem en och en också. Det är en skräcknovell om hypokondri och spöken, typ. Ska bli så kul att höra vad ni tycker om den!
Facebook-sida