Eftersom det är Världspoesidagen tyckte jag att det passade med att lägga ut lite poesi. Det senaste jag hållit på att pula med är en diktsamling om en rörig relation. Alldeles för privat för att publicera på en sisådär tio år, tänker jag. Och inte känns det färdigredigerat heller. Men här får ni ett litet utdrag. För att jag tyckte det kändes kul. Det som citeras är Karin Boye.
*
Jag tänkte att jag ville definiera det vi har, så jag kallade dig min älskarinna ett tag.
Fast älskarinna… Då vill man ju att hon ska gå när man är klar.
Ja. Det stämde inte riktigt.
Eller typ. Man kan ju vara vänner, men. Ingen man vill umgås med så här… till vardags.
Nä, säger du. Jag tänker för mycket. Det är problemet med mig.
Ha ha! Med mig också, höll jag på att säga. Kväver skrattet. (Eller det kvävs.) Eller så är det, lägger jag till. Jag tänker också för mycket.
Du sa om din bisexualitet, att det blev lättare att hantera när du sa att du var det.
Jo, men så var det.
Det är ett problem, säger du, att det här inte går att definiera. Jag vet inte vad det här är. För mig är sex något man har i en relation.
Jag dödar glöden. Det är den nästsista, vi har delat den. Efter detta finns bara fimpar kvar.
Vi är utanför världen här, när jag går till din mammas hus för att använda toaletten mumlar jag Karin Boye; Jag ställde mina klockor vid din port, att lösa deras kläppar förstod ej min hand. Du säger att ditt liv är lika bittert som förr. Men jag har byggt ett slott åt dig i fjärran, fjärran land.
Det är kanske nu poesi behövs.
”Vart går all gråt som blir undangömd, vart går all längtan som når ingenting? Kan hända den ligger i vattnet mängd (nånting nånting, jag minns bara melodin), kanhända den viner i vinden kring (omkring? Ikring? Jag minns inte).”
Ibland känns det som ollonborre. Taggig och hård har den sprängt sig in i det mjuka. Som en gråtklump längst ner i mitt underliv, vittrar och tär.
Min fitta är kanske inte van vid att knulla utan kondom. Så oromantiskt, om man tänker efter.
Men du ska till läkaren på torsdag?
Ja. Jag ska till läkaren på torsdag. Och han kommer inte att säga att jag ska dö. Det hade annars varit ett bra klimax att jobba emot, eller hur? (Att vi måste passa på nu, för sen dör jag)
Även om du återigen hade behövt tvivla på din gud då.
*
Hur kan jag bortse från detta?
När vi sliter av oss kläderna på trekvarts, mina jeans hänger och skärpet slår, hastigt kasar ner trosorna, drar upp din tröja, tjock isländsk och under med händerna, för att känna allt. Girigt kysser sönder läppar, gräver in och när jag stannar upp är de där ögonen där. Jag ser in i dem och det finns inget emellan. Jag faller handlöst. Det är inget som hindrar. Så du menar att jag ska bortse från det? Hur fint det är. Hur meningslöst fint och det enda ord jag haft tidigare är ”trevligt” och det enda ord jag har nu är ”fint”.
För det finns inget emellan, inget tar emot
Författare lever kanske i en annan värld? säger du. En egen påhittad, en drömvärld? Kan det förklara varför du vill ta på min kuk, varför du vill stryka mitt hår? Varför jag tycker det är så skönt att vara inne i dig, varför vi gör så här?
Ja! Där tror jag att du hittade något bra.
*
Facebook-sida