Herregud, vilken vinter vi har!
Född och uppvuxen i Skåne, och boendes i Malmö, är man inte van vid denna envisa kyla. Får vi snö brukar det tina bort tre dagar senare. Men nu är det fruset och hårt i marken. Jag har sagt att jag ska vara med och sätta päror i år, men inte vet pappa när det kan ske. Det är två veckors arbete ungefär, och vanligtvis börjar man i mars. Det är en hets bland bönderna att komma igång snabbt. Men som pappa säger: det är ingen idé att börja för tidigt heller. När tjälen är i jorden går det inte att gräva. Och blir det blött och kallt i marken efter att man satt pärorna, ja då är det stor risk att det går röta i dem. Det är sånt här jag behöver veta när jag skriver diktsamlingen. Och det var faktiskt att börja med den som fick mig att säga till pappa ”jag vill vara med som ordinarie i år!” Sätta päror är en annan sak än att plocka päror. Och mycket roligare. Det ska jag också skriva om…
Problemet är ju alltid vädret. Det är vädret som styr arbetet. Och med vädret vet man aldrig…
Jag fick förfrågan om en poesiläsning idag! Det är alltid lika trevligt när det händer, bara sådär. Och förra veckan höll jag på med ett responsuppdrag. Och fick dessutom respons från en vän som läst mitt roman-manus. Det var inte helt oväntat både ris och ros. Många värdefulla synpunkter, och ibland tillfällen när man får fundera över: vad tycker jag själv här? Som tur är finns det flera som läser. Jag inväntar fler synpunkter innan jag börjar arbeta om det där.
Vad jobbar jag med just nu? Hm. Högst ingenting egentligen. Jag läser mycket. Jag gör anteckningar och funderar på olika projekt. Diktsamlingen om pärorna är det som ligger närmast till hands, men det kändes inte som rätt dag att ta upp det idag.
Idag började jag se om en dokumentär om en sekt. ”Love has won”. Jag såg den för två år sen men började tänka på den igen igår av nån anledning. Det är lite så med mig och sekter; förr eller senare blossar intresset upp och kräver att tillfredsställas. Jag vet inte var det kommer ifrån. Vissa saker bara intresserar en, antar jag.
För all del är det vackert med snö och kyla. Bilden ovan från när vi var hemma på Bjäre förra helgen, och det var till att pulsa fram! Mina systersöner gjorde snöänglar och vi letade rävspår i snön. Samtidigt tyckte jag det var lite skönt idag, när jag kunde komma ut och gå snabb promenad i min Björn Däli-skidjacka (visste inte att det var det märket när jag köpte den, haha, det var Joel som såg det). De hade öst grus på kyrkogårdarna t o m, där det aldrig vinterunderhålles annars. Då vet man att det är på allvar.
Vad är det annars som pågår? OS. Mysigt att följa då och då. Jag är åter i Utvandrarna-världen, läser sista delen nu. Lånade Daniel Mårs senaste diktsamling som jag missat läsa. Och en av en poet som nyss dött, som en facebookkompis skrev om. Cees Nooteboom. Hade ingen koll på honom sen innan, men smaka på dessa rader: ”Poesi kan aldrig handla om mig / och jag aldrig om poesi. / Jag är ensam, dikten är ensam / och återstoden tillhör maskarna. / Jag stod på gatorna där orden bor, / böcker, brev, berättelser / och väntade. / Jag har alltid väntat”
Visst blev man sugen?
Eller som min mamma skulle säga: ”Blir man inte sugen, så säg?”
Det var något mer jag tänkte skriva men jag minns inte. Politiken är helt galen just nu, men just nu?, så har det ju varit sedan den här regeringen kom till makten. Och sedan Trump kom till makten. Häromdagen skrevs det om att utvisa en bebis. Först då börjar regeringen famla efter ursäkter, så här har de förstås aldrig menat att det skulle se ut. Nej, men det är så det blir, när man inrättar helt vansinniga utvisningsregler. Nu ska tydligen folk med permanenta uppehållstillstånd också kunna få dem indragna. Det har aldrig varit tydligare vem som håller i trådarna. Men sorgen är alla dessa partier som bara följer med.
Facebook-sida