En liten uppdatering för att det var länge sen sist.
Jag funderar på att byta namn. Lina Arvidsson finns det som ni kanske märkt två författare som heter sedan en tid tilbaka. Jag debuterade först av oss. Ändå funderar jag nu på att ta mig ett annat namn för att undvika den förvirring som då och då uppstår. Mitt andranamn är Petronella, så vad tror ni om Lina Petronella Arvidsson? Låter det inte lite tjusigt, så säg? Och det känns som att bra läge att göra det, trots allt. De böcker jag har ute i eget namn: Det borde finnas regler, Aldrig ensam och Vänligen bygg inga berg, är mer eller mindre slut i handeln, och om de ska ges ut på nytt nån gång skulle man kunna ändra författarnamnet på dem då. Lilla ”Min morfar hade en butik” är förstås kvar.
Annars är det februari och jag vandrar omkring i min gamla lägenhet för de sista gångerna. Det packas den här månaden. Jag och Joel ska flytta ihop i hans lägenhet, så jag byter centrum mot Annelund. Det känns kul, om än lite märkligt eftersom jag har hyrt här sedan 2011. Men jag har ju velat härifrån då och då. Så det är också som att jag verkligen är redo nu. I praktiken bor vi förstås ihop redan som det är, men jag har ibland flytt hit för skrivbordets skull. Nu kommer det att ommöbleras i vardagsrummet, för att jag ska få en arbetsplats där, förhoppningsvis med ansiktet mot fönstret. Det är märkligt detta, häromdagen var det ett år sen jag och Joel var på vår första dejt. Snart ett år tillsammans. Det har gått snabbt, men det känns också helt självklart att det ska vara vi. (För det mesta, min hjärna bråkar förstås ibland, annars vore det ju inte jag)
En tyst minut idag för offren i Örebro. Jag ställde klockan och stannade upp i responsarbetet. Det känns på något vis extra sorgligt att det handlade om ett Komvux, dit folk kommer för en ny chans i livet. För att plugga upp sina betyg och kunna gå vidare karriärsmässigt. Är inte det bland det finaste vi har i vårt land, den möjligheten? Det är svårt att ta in att det var tio personer som förlorade livet den dagen. Svårt att ta in att någon kan må så dåligt att det känns som en bra idé.
Jag har haft lyxen att få responsjobb som avlöser varandra nu. Det passar bra att sitta och jobba med det på mornarna och sedan packa på eftermiddagarna. Men idag blir det Ica på eftermiddagen! Jag är på ett annat Ica, men det är samma saker jag gör. Till en början kändes det konstigt, som att tiden gick bakåt istället för framåt; titta, de har till och med samma sugtabletter hängande i kassan som jag brukade köpa då. Som att inget hade förändrats.
Men egentligen har allting förändrats. Jag får mina tider i en app, jag tävlar med andra för att haffa dem först. En tid i månaden har jag fast, som det ser ut i nuläget. Det blir kanske mer framöver, men vi är många extra. Ändå tycker jag att det funkar bra som det ser ut nu. Osäkerheten är förstås stor, det är så det ser ut, i dagens Sverige. Men jag vill ju styra över hur mycket jag jobbar och inte jobbar där, och så länge jag har telefonen nära till hands kan jag göra det. Ett tag stressade det mig oerhört, men jag tycker att det har lagt sig. Och vill man tacka nej till ett pass är det trots allt lättare att göra det genom att ignorera ett massutskick i en app, än när någon ringer dig.
Akademibokhandeln var tyvärr bara över jul. Men även där hoppas jag komma tillbaka nån gång! För va kul det var att jobba i en bokhandel. Även om jag kunde känna mig stressad ibland, som man alltid gör, över allt jag inte hinner läsa… Man vill ju ha läst allt. Så var det ändå kul med det lugnare tempot, med folks frågor och att kunna tipsa om favoriter eller lära sig mer om genrer jag har sämre koll på.
Vad gäller mitt egna skrivande håller jag på att fnula fram slutet på romanen. Cypern är det, nu igen! Det är roligt men svårt, och jag ändrar fram och tillbaka.
Facebook-sida