Det är febrigt idag. Inte kroppen, utan skrivandet. Helt galet, som om annan kraft besitter mig. Jag undrar vad det är som måste ut. Ett stort hemskt monster, känns det som. Något mörkt och hotfullt, kanske bär alla såna saker inom sig. Det läskiga med skrivandet är att man alltid, på ett eller annat sätt, skriver om sig själv. Det är som drömmar alltihop, gränslöst, mystiskt, fullt av koder och referenser.
Jag är i del tre och nej, det gick inte att bara skriva för han...
Läs mer
Tre sidor kvar av del två. Fuskar lite och sitter i soffan, ryggen som ett dragspel. Jag är trött på den så att jag vill kräkas, men så här fokuserad ser jag ut.
Det var inflammation i hörselgången antagligen orsakad av öronproppar, så jag har fått spännande droppar som luktar lösningsmedel. Tänker på när vi spelade Hamlet på gymnasiet och jag var skådespelaren som var med och iscensatte mordet, och med förvridet ansikte fick vara überond och droppa gift i skådespelarkungens öra...
Brukar ni också känna inför nya böcker, att amen jag vet ju inte om den är bra, jag måste ju få känna lite på den först. Kolla in läget liksom.
Det är ju så förbannat stort.
Att jag suttit på min kammare och putsat på mitt manus, som bara var en hög papper, och en till och en till, olika versioner som det slets med hit och dit.
Och nu är jag på foto i det här fina sällskapet, med Björn Ranelid och Eija Hetekivi Olsson, en av de mest hajpade debutanterna i år. Och där är mitt foto! Som Lovisa tog i somras, när jag drömde om den stora framgången som komma skulle.
Jag pratar alltså om Bokmässekatalogen, som kom i...
Läs mer
Facebook-sida