Dagens skrivtips: Läs en bra bok med dåligt språk!

 
Jag läser just nu en bok, det känns taskigt att nämna vilken, som är hemskt spännande handlingsmässigt, men där språket har mycket mer att önska. Samtidigt håller jag på med redigeringen av min egna roman. Det här visar sig vara en vinnande kombination!
 
För:
 
1. Författaren har ju lyckats, på något vis. Jag läser på, det är spännande, det är underhållande, en sån bok jag saknar när jag inte läser, längtar efter. En sån vill jag också uppnå. 
 
Men:
 
2. Jag kan inte hålla mig från att redigera i huvudet. Här t.ex:
”Han stoppar ett par öronsnäckor på plats och drar sig undan så snart han får en chans. Hennes ögon dröjer kvar vid (namn)s rygg när han rör sig bort från gruppen. Det vilar en sorts fastvuxen ensamhet hos den store mannen. Intrycket går på djupet och hon märker att (namn) ger henne en frågande blick. Hon möter den utan ord. Ett ögonblicks kontakt mellan de båda kollegorna. Något som känns absolut äkta. Det är tydligt att han förstår känslan hon fick när hon hälsade (…).”
 
Såna omständliga beskrivningar och meningar kan jag också få till. Och inte se själv hur svårläst det blir, hur dumförklarande det blir när samma sak upprepas på olika sätt. Och vad är något som känns ”absolut äkta”? Hur känns det? ”Det vilar en sorts fastvuxenhet hos den store mannen” – nej. Det här hade jag definitivt försökt skriva om. Vad är ”fastvuxenhet”? Kan jag gestalta det? ”Ett ögonblicks kontakt mellan de båda kollegorna”. Vi vet att de är kollegor sen innan, inget nytt kommer fram i denna mening, alltså: stryk! ”Det är tydligt att han förstår känslan som hon fick”; da-ah! Om det inte redan är tydligt för läsaren så har du som författare misslyckats.
 
Meningen med den här uppdateringen var alltså inte att dissa någon annans verk. 
Utan att visa att alla böcker är bra att läsa.
Om det är dåligt: fundera över varför du tycker det!
Om det är bra: fundera över varför du tycker det!
Och ta med det till din egen redigering. 
 
Det vi också lär oss är att det kan vara lättare att se de här felen hos andra, när du är blind för dem hos dig själv. Så: hitta hos andra, ta med dig det hem.
 
För visst är det upplyftande att inse att även om din text är trist just nu, så har den ju potential att bli så mycket bättre. Och du orkar. För du vill ha ut bra litteratur, det ska inte sitta folk och efterredigera dina texter vid läsningen…