Great things ahead!
Nu på söndag, den 7/11, är jag med i slutet på Babel (SVT) och läser en dikt ur Vänligen bygg inga berg!
Det är kanske alla författares dröm att få vara med i Babel, inte minst för spridningen det innebär att synas i tv, men också för att det är Nordens största litteraturprogram, och ett väldigt bra program, tycker jag. Men det har verkligen varit MIN dröm, sedan flera år tillbaka. Så det var stort att få åka till Stockholm och vara med på inspelningen i veckan. Träffa Jessika Gedin, som faktiskt var precis så där varm och trevlig som man tror att hon är. Titta på programmet kl 20.00 på söndag (när jag underhållande nog sitter i kassan, haha!), eller på svtplay när som helst efteråt.
I taxin efteråt tyckte taxichauffören att det var helt orimligt att jag var fyrtio. Haha! ”Det är för att jag inte har några barn, så jag får sova om nätterna”, sa jag till slut, när han tjatade om huruvida jag hade barn eller inte, istället för att fokusera på det stora: att jag ska vara med i Babel på söndag.
Min fyrtioårsfest, på tal om det, blev ju av. Även om jag var nära att ställa in för att all stress fick min mage att freaka. Men jag blir tydligen så här ibland. Det går över. Och vilken fest det blev! Även om det var flera av mina närmsta som tyvärr inte kunde komma pga sjukdom och annat, så hade vi som var där en lyckad kväll. Folk höll superfina tal, det var god mat (även om jag som värdinna knappt kunde uppskatta den, men så är det väl alltid), och dansgolvet tog slut alldeles för snabbt som vanligt. Vilska var en utmärkt toastmaster, och det trodde jag nog att hon skulle vara. Känns som att hon är född till sånt. Och det var skönt att ha Ida, min kompis som jag i år firar tjugoårsjubileum med, och som numera även varit min redaktör på två böcker, vid min sida. Jag mådde som en prinsessa och sju timmar försvann i ett nafs. Nästa dag låg jag och bläddrade bilder hela morgonen, för att återuppleva. Bara dessa snygga lokaler! ”Kan vi flytta in?” sa Ida. Nämen ungefär va.
Igår hade vi den framskjutna releasen för boken. Framskjuten pga att första upplagan tog slut på en månad typ, så det var ju angenäma omständigheter. Vi var på Grand, som är trygg hemmaplan för mig, i och med att vi ofta hållit i poetry slams där. Jag har t o m läst ur första utkasten till den här boken på Öppen scen här, och som förpoet läste jag ur långdikten som senare skulle brytas upp och bli de kortare dikterna om kollegan Fanny. Så det kändes ju som helt rätt ställe att fira release på!
Jag och Charlotta från förlaget hade författarsamtal på scen vid två tillfällen, kantat av diktläsningar från mig. Jag ville läsa mycket! Och gjorde det också. Niklas skämtade om att ”jodå, folk satt och nickade till”, haha! Från min släkt var förstås min syster Sofia där, och jag fick se den fantastiska klänningen hon skulle haft på min fest. Rösten var fortfarande lite skranglig, men hon var vid gott mod. Och så kom Staffan och Ulla, som även var med på Novellfest. De ville att jag skulle läsa upp hela boken för dem, ”det blir en annan sak när du läser det högt!”
I författarsamtalen pratade vi t ex om huruvida man kan skriva poesi om vad som helst (ja!), om detta är wallraffande eller ett kassörska-alter ego, som några recensenter föreslagit (nej! Det är rakt av jag), om varför jag trodde att den här boken blivit så framgångsrik (den kan tilltala många genom ämnet, det är lättillgänglig poesi, den är rolig), och om vad som kommer att komma från mig härnäst (har många projekt på gång, men förmodligen erotik).
(Fler bilder och filmklipp från kvällen kommer upp på min instagram och författarsidan på fb!)
Just nu är det dock skrivpaus. Jag har så mycket kring boken, och utmattningen visar sig fortfarande i form av att det är extra viktigt med återhämtningen. Idag t ex, är det ingenting som gäller. Inga måsten. Jag ser på Bonde söker fru, och vi får se om jag lyckas läsa ut Emma Clines novellsamling innan den måste lämnas tillbaka till biblioteket. Men framför allt måste jag vila hjärnan mellan varven. I nästa vecka åker jag till Örebro och medverkar i Klubb Bubbla, men nu först en Ica-helg. ”Kommer du att sluta jobba på Ica nu?” tog Charlotta upp att folk har frågat mig. Det är liksom det återkommande antagandet, att nu när det går bra ska du väl inte vara kvar där längre. Och vi får väl se, men än så länge tycker jag att det är svårt att lita på att framgång är något som håller i sig. Det vore jättekul om jag blev etablerad som författare nu. Och samtidigt är jag ju intresserad av att fortsätta mitt hoppande mellan genrer, och inte känna mig styrd att plötsligt vara en arbetarförfattare punkt. Jag vet ju att förlagsvärlden, och världen i övrigt, helst vill boxa in en. Men jag vill vara fri. Annars är det ju ingen mening med det. ”Don’t quit your day job”, som det heter. Men allt handlar ju om pengar och ekonomisk trygghet. Vi får se. Kanske tar jag lite ledigt nästa år…
Facebook-sida