Nytt liv i höst!

Jag gjorde en grej.

Jag sa upp mig från Ica.

Jobbet jag haft som brödjobb sen jag flyttade till Malmö 2008.

Det kändes som rätt tillfälle att göra det. Sen är det ju lite på vinst och förlust såklart. Nästa bok kan gå sämre, med största sannolikhet blir den inte en lika stor succé som diktboken (för det har jag aldrig varit med om tidigare), och stipendiepengar tar ju slut, osv. Men än så länge har jag en buffert, och jag kände att nu är det dags. Inflation eller ej liksom. Nu testar vi. Så i höst behöver jag mer skrivpedagogjobb, mer bokningar till workshops och författarbesök (även om en hel del redan är inbokat, lyxigt nog). Vill du anlita mig för ditt manus? Kolla in här.

Eller för författarbesök till nånstans, kolla här.

Och så avgick jag som suppleant för Författarcentrum Syd. Det var också en grej som hände. Kanske inte lika häftigt och kul. Men jag kände att min hjärna inte klarade av det. Det var ett helt annat uppdrag än jag trodde det skulle vara. Och jag är inte redo för den typen av halvideell verksamhet visade det sig. Så det var rätt beslut, även om det alltid känns jobbigt att ta såna; man sätter ju andra på pottkanten liksom. Men de får klara sig. Är det nåt jag verkligen lärt mig av utmattningen är det att det inte går att tänka på andra i första hand i såna här situationer. Funkar det inte så funkar det inte. Och då är det viktigaste att inte jag går sönder. Så är det. Då får man rädda sig själv.

Nu är det lummigt och grönt och jag pendlar mellan att gilla sommaren som hintar med sin närvaro, och att inte göra det. Jag vet inte riktigt varför. Det känns som en period med många krav och förväntningar på sig, och det gör mig kanske stressad? Skönt på sätt och vis att vi kommer att redigera roman över den. För nu är den igång, redigeringen av Blötdjur. En roman med mycket grönska och lummighet. Jag har gjort en drös småändringar och några lite större ändringar. Banta ner en karaktär som tillförde för lite till storyn, banta ner en annan för att introduktionen av henne blev för meckig och tog läsaren ur handlingen för mycket, mer allvar på ett ställe och mindre buskis, och mindre hopp i tid i ett kapitel som var rörigt. Ni fattar precis, va?

Haha, det blir nog bra till slut.