Otrogen sent om kvällarna…

 
Sidoprojekt. Plötsligt har jag ett! 
Plötsligt skriver jag på en diktsamling också, som växer fritt och frodigt över sidorna. 
 
Vad är ett sidoprojekt?
Ett projekt som inte är lika viktigt som det pågående projektet. Viktigt är istället att man får leka loss, inte ha strama tyglar, egentligen inte ha en tanke på publicering (men jag tycker att det är kul att ha såna tankar ändå, bara för att), få skriva av sig, blomma över. Planer kan man ha och ihärdig kan man vara, men det ska inte ta över för mycket energi från det pågående projektet. Främst fungera som lekstuga.
 
Varför är ett sidoprojekt så bra?
För att det pågående projektet då och då känns så jävla jobbigt. Krävande, allvarligt, omständligt. För min del tycker jag att första fasen är så hemskt rolig också, det vill säga den när man bara skriver på för glatta livet, inte behöver struktur eller annat; och för att hitta tillbaka till lusten i skrivandet när jag är i redigeringsfas (som jag alltså inte uppskattar fullt lika mycket) är ett sidoprojekt guld.
 
Kommer det att bli en klar diktsamling då?
Det är för tidigt att säga. Men blommar ut gör den! Saker som jag skrev 2003 har vävts in, så det visar minsann att regeln ”släng aldrig något!” inte är på skämt. Citerar Karin Boye gör jag också, inför varje ny del. Ja, det låter som struktur och planering och allt, eller hur? Men nja. Det är nog rätt dåligt, med några få guldkorn här och var. Men det fantastiska och det jag tar fasta på:
för tillfället, innan jag läst igenom det, är det underbart vackert och kan vara hur bra som helst. 
 
Framför allt är det roligt! Jag skriver så jag får kramp i händerna, ont i handlederna. Jag skriver som gick jag på skrivarlinje. Jag skriver som om jag älskar det och helst inte vill göra något annat här i livet. Jag skriver sent på kvällarna, busskriver, skojskriver. Testskriver. Min roman mår bara bra av att jag är lite otrogen, tro mig. Det får mig att längta tillbaka desto mer, av skuldkänsla men också av nyhetens behag när älskarens kropp blivit en vana…
 
Dikt rekommenderas som sidoprojekt. Dikt är inte svårt och pretentiöst, som många tror. Dikt kan faktiskt vara vad som helst, hur fritt som helst, du behöver varken sätta punkt eller använda stor bokstav. Hur kul som helst!
 
(bild kommer härifrån)