Kategori typ dagbok

omställningar

Japp, nu har jag flyttat. Igen. Pappa är en klippa som hjälper mig. Den gigantiska garderoben som jag var så lycklig att jag fått tag på, gick inte in i bilen. Fnurran på tråden den dan. Skruva isär i Vincents trapphus, bygga ihop i min lägenhet. Vem som gjorde det? Pappa förstås. Vem som bjöd på restaurang efteråt samt gav mig ett choklad, till första kvällen i det nya? Pappa förstås.
Blev lämnad ensam att vänta i en bar i 30 minuter härom kvällen...
Läs mer

Saker som syns tydligare när man flyttar

 
Lisa utforskar nya ytor när två möbler hamnar på varandra. Som Bruce Willis när han ålar genom ventilationstrumman. 
 
 
1. Jag äger ju en Truls! För fasiken.
2. Gammalt foto mamma hade dubbelt av.
3. Söt liten anteckning till mig själv från i höstas.
4. En av de där konserterna som inte blev av.
5. Affes fina brev till mig på en bit toapapper, från i våras.
6. ”Onanerar du?” ”Inte just nu.” Klockrent.
7...
Läs mer

Under lupp

Forskningsområden idag: sena 90-talet med dess leverne och musik. Viss fördjupning i Broder Daniel och eventuellt Oasis. När var Alanis Morisette? Kolla upp det också… Robert Miles funkar bra i bakgrunden. Elektronisk musik är en annan värld men jag försöker inta den. Man ska göra det också. Får mig att tänka på Arkiv X? Kan kanske vara något…? Och jag älskar alla mina fönster som klickas upp och ner och upp och ner…

 
Kolla rum imorgon, rum på söndag...
Läs mer

Österlen & en och annan tredjeplats

 

Finalen i Gatsby gick så här:

1. Lovisa Eklund (för tredje gången sen start)
2. Oskar Hanska
3. jag!
 
Vilket betydde att jag vann 700 spänn och kände mig ganska tillfredsställd på det hela taget. Med tanke på nya jobbiga dikter och det där självförtroendet som ibland inte finns. Jag hade en stor ros från HM i håret och kände att det kanske bara är jag, men jag kommer faktiskt undan med det.
 
– —– —– — – – – ——– – – ———- —- – – – – – – – – – –  ————–
 
 
Sen åkte jag oc...
Läs mer

likheter

 
 

När jag var yngre var jag kär i Faunen. 

En av alla dessa människor som finns i ens liv och kommer att finnas, länge om inte alltid. De är snirklande kastvindar i ens dagar och år. Försvinner aldrig helt, men kommer aldrig för nära heller.
 
Första gången var jag tolv. 
Jag har tänkt att jag ska skriva en bok en gång om hur man är när man är tolv. Om hur Lolita faktiskt inte bara är en bok om en pedofil som hänsynslöst utnyttjar en liten flickstackare...
Läs mer