Fri sexualitet är i fara.
Jag började dagen med att läsa Kristofer Anderssons utmärkta krönika i Aftonbladet om hela den infekterade debatten som blossat upp kring Linda Skugge. Fast framför allt handlar den här texten om vårt samhällsklimat idag. Hur sex är något som, trots nyutkomna böcker som psykologen och sexologen Tanja Suhininas Du med flera om att leva som poly, betraktas som farligt. SD jämställer gärna homosexualitet med pedofili, och i Sundsvall ombads folk som deltog i Pridetåget att klä sig mindre utmanande eftersom tåget skulle vara öppet för alla. Underförstått: tänk på barnen.
Som att allt måste vara barnanpassat.
Pride handlar som bekant inte bara om fri kärlek, rätten att älska vem man vill. Utan även om sex. Rätten att knulla vem man vill. Och, som Kristofer Andersson skriver, här har en knappt märkbar förskjutning skett. Man pratar om kärlek, inte om sex. En förskjutning som har självklara band till det styre, med konservativa SD men också konservativa KD, som vi har. Det är klart att debatten påverkas. Liberalerna? Tja. Liberalerna sover.
Nu känns det som att jag har byggt upp för en längre rant om detta, haha. Men jag tycker att hans text säger det mesta, och har ingen lust att ge mig in i debatten, mer än att säga: heja! (Dessutom en väldigt rolig krönika, alla måste läsa.)
Och tja, jag har ju skrivit två hela böcker som hyllar den fria sexualiteten. Så det räcker väl rätt långt.
Från fri sexualitet hoppar vi raskt över till tankar kring mitt kommande gig.
Jag tyckte att detta att släppa på kontrollen kunde passa bra in där med. Det handlar nämligen om ett samarbete mellan en poet (jag), en musiker och en illustratör, på mat-och hållbarhetsfestivalen Mativation den 9-10 september. Musikern är Johannes Dalenbäck och illustratören är Nikki Schmidt. Vi ska stå för Le Grande finale på lördagen, och hur det hela kommer att se ut vet ingen än. Tanken är att vi ska inspireras av varandra. Improvisera? Jamen delvis. Jag pendlar mellan att vara jättenervös inför detta och att tycka att det ska bli spännande och roligt. Helt klart ett gig som sticker ut, och något ni inte får missa!
Mycket i mitt liv handlar om att släppa på kontrollen. Kanske extra mycket just nu. Igår kväll när jag satt och skrev, inspirerad efter mötet vi haft under dagen, tänkte jag på hur skrivandet är en kombination av dessa båda komponenter: att släppa kontrollen, och att ha den. Allt konstnärligt skapande egentligen, ju. Denna växelverkan är det som sätter igång själva skrivandet: utan att släppa kontrollen kan du inte få inspiration, inte skriva dig in i ett flow, inte utvecklas. Men om du inte även kan ta kontroll kan du inte heller utvecklas. Texter behöver bearbetas, skövlas, renodlas som man så tjusigt säger, för att nå ut och bli bra. Det är det som är skillnaden mellan en författare och en som bara gillar att skriva, skulle jag säga. Och som författare har jag svårt att ställa mig på en scen och improvisera och se hur det blir. Jag vill ha kontroll. En stadig sarg att hålla mig fast i. Men också möjligheten att släppa den emellanåt, och se vad som händer då.
Och den där kontrollen som Ica innebar. Att alltid ha en säkrad lön. Nu har jag inte det. Och det känns skitjobbigt ibland, bara för några dagar sen till exempel. Men för tillfället ramlar det in gig inför hösten (lägger upp alla ni kan gå på här efterhand), och då är man glad att man hade is i magen.
Läs mer om plats och Mativation-festivalen i stort här. Och hallå, fri entré! Och det finns mat där! Och ingen anledning för er att inte komma.
Facebook-sida