Jag tillhör det lilla släkte som hamnat utanför alla sommarjobb i år, och har i praktiken egentligen inte råd med nånting. Åker hem titt som tätt och jobbar hos pappa, sådär charmigt bohemiskt (??). Men nästa helg kan jag döda för att få komma till Stockholm och träffa de två personer som jag räknar som mina bästa kompisar i hela världen. Jag…
1. Struntar i det omöjliga i situationen, bokar biljetterna som är de billigaste jag kan hitta och tänker att resten får lösa sig. Jobbar häcken av mig hemma i nästa vecka för att ha råd.
x. Tar mitt vuxna ansvar och struntar i att åka. Man kan faktiskt inte göra hur som helst, det finns en höst efter denna sommar och sparade pengar kommer alltid till nytta, eller nåt.
2. Snor vikta pengar från nåt konto med ett löfte om att ge tillbaka… nån gång… när jag blivit lite mer stadgad och vuxen…
Rätt svar ger ett ungefär lika stort leende som det jag får av att se baksidebilden till Lars Winnerbäcks skiva ”Dans med svåra steg” som ligger uppslagen här på skrivbordet framför mig.
Facebook-sida