Johanna Lindbäck, född 1972, är författare till en hel hög ungdomsböcker, senast ”Som om jag frågat”, 2012. Hon recenserar även böcker på litteratursajten bokhora.se, som fått pris för att vara Sveriges bästa litteratursajt. Jobbar även som gymnasielärare i svenska och engelska. Kommer från Luleå men bor numera i Stockholm. Gillar att träna och svettas, samt har en stor fascination för New York.
Jag känner inte Johanna Lindbäck, vi har bara pratats vid på Litteralund. Och så har jag läst nämnda ”Som om jag frågat” och är väldans imponerad av hennes produktionstakt. Hon är en sån där som jag vill känna, för att hon verkar cool, ni vet?
1. Hur är läget?
Bra! Blev just färdig med min och Lisas bok idag, tror jag. Den ska skickas till tryck på tisdag.
2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?
Men man kan ju bada också… Även om jag alltid skriver mycket på sommaren (för att utnyttja sommarlovet) så sitter jag ju inte 8-17 med en stämpelklocka. Är det fint väder vill jag vara ute. Jag är väldigt svensk på det sättet, fint väder = man måste vara utomhus.
3. Hur ser din arbetsprocess ut?
Först går jag och tänker på historien några månader. Kommer på karaktärer, huvudhandling, bihandlingar, klimaxscener, en lös plotoutline, ett luddigt slut. Jag brukar inte skriva ner något av det för resonerar att om det är bra så kommer jag ihåg, om jag glömmer var det bara en dålig idé.
Sen brukar jag börja skriva kring midsommar eftersom jag har jobbat som lärare parallellt med skrivandet i flera år. Jag kan inte börja på en bok en vanlig tisdagskväll utan jag vill ha mycket tid på mig. Alltså sommarlovet.
Jag skriver alltid kronologiskt, inget hoppande. Gnetar mig framåt från sidan 1. Vid slutet av februari brukar min första version vara färdig, då skickar jag in till förlaget och sen börjar den stora redigeringen. Jag tycker att version 2 och 3 är absolut roligast att skriva, efter jag har fått massa bra synpunkter från förläggare och redaktör.
Håller på med redigering och fix fram till mitten av juni ungefär och sen går boken till tryck. Så har processen sett ut hittills.
Det som varit annorlunda det senaste läsåret är att jag varit tjänstledig och kunnat skriva mycket mer. I höst blir det därför 2 böcker, en på Lilla Piratförlaget som heter ”Lite ihop” och en på Gilla som heter ”Vi måste sluta ses på det här sättet”.
4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?
Jag är inne i ett Jennifer Weiner-flow som jag skrivit om mycket på bokhora.se. Upptäckte henne alldeles nyss och har nu läst 3 böcker och är helt fast. Den senaste var ”The next best thing”. Skitbra.
5. Var befinner du dig helst när du skriver?
Var som helst, det spelar verkligen ingen roll. Ibland sitter jag på ett kafé, ibland hemma, ett par gånger har jag åkt på arbetssemester och suttit en vecka vid Medelhavet. Men allt funkar. Fast om jag får önska helt fritt så säger jag på en coffee shop i New York. Jag älskar New York.
6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?
Du, jag har säkert 25. Jag läser ju hur mycket som helst, och jag har en massa favoriter. Den senaste jag upptäckte var alltså Jennifer Weiner och hon är bra på sånt som jag gillar och som jag försöker få till: skön stämning, bra karaktärer, bra humor, lite snärtigt, men ändå med djup.
Älskar också Melina Marchetta. Hon är rätt och slätt fantastisk. Alla borde läsa hennes böcker, oavsett ålder.
7. Du recenserar även böcker. Upplever du att det tillför ditt eget skrivande något?
Kanske inte direkt recenserandet, men läsandet tillför enormt mycket. Jag har blivit mycket bredare i min läsning tack vare bokhora och det är ju bara en fördel som författare. Skrev just en drapa om det igår på min lilla privata skrivblogg, johannalindback.wordpress.com, att författare som bloggar ofta är så himla snåla med att skriva / tipsa om andras böcker. Man skriver bara om sina egna. Jag tycker man ska promota all läsning – eftersom man ÄR författare!
Jag berättar gärna att jag blir superinspirerad av vissa böcker, tex Marchettas eller Weiners, men det är det inte heller många som gör det. Som om de inte blir inspirerade av saker de läser, ser, lyssnar på? Såklart de blir.
8. Vad håller du på med för projekt just nu?
Inte direkt några för ”lite ihop” gick till tryck innan midsommar och ”Vi måste sluta ses…” blev färdig idag. Dags att börja på något helt nytt med andra ord! Det ska bli min första vuxenbok. Eller mitt första FÖRSÖK till vuxenbok.
9. Dina böcker har ibland en kvinnlig huvudrollsinnehavare, ibland en manlig. Det kanske är en klyscha, att kvinnor och män skulle tänka olika, eller vad tycker du? Är det skillnad? Är det annorlunda att skriva om killar än tjejer?
Alltså, jag vet ju inte riktigt, jag bara chansar… Jag tror inte att man tänker så annorlunda. Jag har funderat jättemycket på det under åren som lärare när jag har träffat hur många killar som helst som INTE är bröliga och hårda och overbala. Och de är helt vanliga killar. Det finns massor av dem. Det är såna killar jag har skrivit om.
Jag gillar att skriva om killar för då känns det alltid extra mycket fantasi för mig. Inte för att mina böcker om tjejer är baserade på verkliga händelser, inte överhuvudtaget, men om det är en kille som huvudperson känns det ÄNNU mer påhittat. Och sen gillar jag att skriva om dessa vanliga, fina killar alltså. Tycker de är så underrepresenterade i ungdomsböcker för där har manliga huvudpersoner alltid så trånga mallar.
10. I höst kommer boken ”Vi måste sluta ses på det här sättet” ut, som du har skrivit tillsammans med Lisa Bjärbo. Hur är det att jobba tillsammans med någon, jämfört med att arbeta själv?
Mycket roligare och mycket enklare. Vi har bollat tillsammans, gett respons efter varje kapitel, kunnat lösa problem smidigt, peppat varandra med inspiration när den ena varit trött. Det har på det stora hela varit skitroligt. Vi har desperat suttit och försökt spåna ihop del 2 i den berättelsen för att vi vill fortsätta, men ”Vi måste sluta ses…” är verkligen avslutad. Kanske blir det något annat istället.
Johannas blogg hittar du till här.
Facebook-sida