Lilla sommarintervjun: Tomas Bannerhed

Tomas Bannerhed, född 1966, är uppvuxen i Uråsa och debuterade 2011 med ”Korparna”, som vann både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris och blev mycket kritikerrosad. Tomas arbetade med den i tio år. Utöver skrivande har han även jobbat som universitetslärare och redaktör för Stockholms utbildningsförvaltningstidning Lära Stockholm.
Jag känner inte Tomas, men efter att jag läst ”Korparna” fick jag en grav litterär crush och ni vet, pratade lite för mycket och översvallande med honom på bokmässan förra året. Känns extra kul att just han ville vara med i mitt projekt.

1. Hur är läget?

Jag ogillar det mesta som har med sommaren att göra men ser fram emot en höst med mer skrivtid och lite större utrymme för resor. Och så är det roligt att följa hur ”Korparna” tas emot utomlands och hur filmatiseringen av boken långsamt närmar sig den mer konkreta nivån.

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

Bada vill jag aldrig eftersom jag lider av vattenskräck (antagligen beroende på otrygg barndom). Vad gäller skrivandet så ägnar jag mig sommartid mest åt naturstudier för kommande litterära behov. Alltid ett anteckningshäfte i bröstfickan!

3. Hur botar du skrivkramp?

Det vet jag inte. För mig är skrivandet alltid förenat med ungefär lika delar lust och stora svårigheter (kamp mer än kramp). Jag vet inget annat än idogt arbete och oändliga omarbetningar av minsta lilla textsnutt som ska tryckas. Ibland tänker jag på Thomas Manns idé om att bara den som har tillräckligt svårt för att skriva blir författare.

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

Peter Törnqvists ”Kioskvridning 140 grader”. Det var länge sedan jag läste något så språkligt genomarbetat och samtidigt vitalt. Han är den av våra samtida som jag känner mig mest besläktad med. Jag köpte boken direkt när den kom ut men insåg snart att den låg så nära min egen berättelse i ”Korparna” att jag lade den åt sidan. Men nu var turen kommen!

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

På cykeln med en diktafon i fickan. Hemma i lägenheten för att renskriva dagens infall. På biblioteket för att gå igenom textutkasten.

6. Vad är det bästa med att skriva?

Att allt är tillåtet. Att man kan ägna sig åt sådant som verkligen betyder något – psyket, sexualiteten, döden, relationerna, ångesten, drömmarna – utan att behöva förställa sig. En annan fin sak med skrivandet är att man aldrig behöver vara ensam. Och så är ju språket ett fantastiskt arbetsredskap.

7. Vad är det sämsta med att skriva?

Att möjligheterna är obegränsade. Det är väl därför en del författare blir galna. Jag lever med mina texter dygnet runt.

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

Projekt skulle jag aldrig kalla något jag håller på med, men jag arbetar dels med en lite längre text åt Tidningen Vi, dels med att gå igenom och bearbeta alla oräkneliga anteckningar och utkast som en gång ska ligga till grund för min nästa bok.

9. Din debutroman ”Korparna” fick mycket uppmärksamhet, vann både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris. Känner du press på dig inför nästa bok?

Jag har alltid haft nästan orimliga krav på mig själv (antagligen beroende på dålig självkänsla), så omgivningens eventuella press kommer aldrig att kunna mäta sig med dem. Däremot kan det kännas lite overkligt att ett antal förläggare runtom i Europa sitter och väntar på nästa manus. Men jag skyndar långsamt. Hellre lite färre bra böcker än många medelmåttiga.

10. I ”Korparna” är huvudpersonen väldigt intresserad av fåglar och kan nästan allt om de olika arterna. Hur gick du tillväga med researchen?

Läste över 100 sakprosa- och handböcker om fågelliv och svensk natur, skaffade en bra kikare och vistades mycket i skog och mark med sinnena på spänn, tog rygg på sakkunniga personer med anteckningsblocket och pennan i högsta hugg.