Ligger på soffan, har läst igenom en text jag ska ge respons på, har nästan druckit upp morgonkaffet (som jag insett är rätt mycket, va mycket kaffe jag dricker?! Är det bra eller?) och vaktmästaren har varit här och fixat vasken som började droppa undertill.
Jag försökte själv fixa den innan frukost. Gör inte sånt. Herregud, denna ilska man har inom sig.
Jag blir lite paralyserad av att min skrivare inte funkar. Alltså verkligen inte funkar, jag måste byta ut den nu till en ny. Och det är ett stort inköp. Som revan på min soffa, som är klar och tydlig nu. Och mina kisande ögon inför läslampan som inte är någon bra läslampa. Jag behöver nytt! Och det är inte som att jag inte har pengar till det. Det är bara stora inköp, och då är det lättare för mig att klicka hem några nya kläder (japp, det gjorde jag i helgen) än att ta tag i detta, som verkligen behöver fixas. Är ni också så?
Man kan ju ge respons på en text helt på datorn. Det går. Man måste inte skriva ut och göra kladdiga anteckningar med pennan som sedan ändå ska föras in i datorn, eller hur? Det blir ju två steg. Varför föredrar jag det så? För att jag föredrar det så. Jobbet kommer att gå mycket mer snabbt och enkelt, på rutin, så fort jag köpt en ny skrivare.
I helgen skulle jag varit och handlat mat också. Men det blev städningen som blev av, och jag kan faktiskt inte orka med allt här i världen på samma gång. Läste ut en bok också. Jag tycker att det räcker. Jag sköt på handlandet. Men nu måste det liksom ske. Det blir stressigt om man inte har mat hemma. Om grönsakerna är slut. Om man får äta kanelknäcke till frukost för att det inte finns nåt vanligt bröd. Nej, det håller ju inte.
Men paralyserad blir jag. Inget blir riktigt gjort. Den tid jag har att förhålla mig till idag är klättring med Lisa klockan två. Det delar in dagen, och plötsligt har jag inte lika mycket tid på mig. Blir det här en måndag när det helt enkelt inte blir så mycket gjort? Det är stor risk för det. Och så denna biblioteksbok som jag vill hinna läsa ut… ja ja. Nu blev mötet imorgon flyttat, så kanske ger det utrymme. Det blir en hackig vecka, vad det ser ut, och det är hackiga veckor som denna som jag sällan får något skrivet på romanen jag håller på med. Å andra sidan är det annat som behöver komma före. Som jag faktiskt får betalt för. Och som är roligt, det med.
Om allt vill sig väl kommer jag att köpa en ny skrivare imorgon. Den ska kunna skriva ut i färg också. Jag ser en framtid ljus och klar. Det kommer att bli så skönt, när vi slipper de eviga bråken! Jag och maskinerna.
Och det var det, nu ska jag gå och handla. Mat alltså. Så det så. Ska bara dricka upp kaffet först.
Facebook-sida