Allvarligt talat. Det här med att folk har åldersnoja och hatar att fylla år; ibland känner jag bara skärpning. För helvete. Bland de saker jag tycker mest om i det här livet är de stunder av lugn då man ser sin egen utveckling. Och då pratar jag inte om skrivande. Då pratar jag inte om det man åstadkommer. Då pratar jag inte om bröstens utveckling eller någon sorts rynkor under ögonen, fuck that. Vad jag menar är förstås mig som person. Hur jag formas och blir. En vuxen människa, mer och mer för varje dag. Och så mycket mer jämfört med för fem år sen. Jämfört med för ett år sen. Vad har inte hänt, liksom? Hur underbart är det inte att se.
Sluta hylla 20årsdagen. Som om du verkligen ville vara där igen?
Sluta till och med att hylla 25årsdagen.
Spontanlånade lite böcker på biblan för ett tag sen, det blev en favorit i repris i form av ”Homecomingqueen”, Anna Jörgensdotters gamla debut-diktsamling. Dikter om tonårstiden som väller över av småstads-och åttitalsångest. Ett litet citat därifrån var vad som föranledde den här uppdateringen.
”(…)
Jag ramar inte in honom
Jag vet att det bara är en tidsfråga
innan allting förändras
Fan också, säger Nina
Fan också, säger jag
Def Leppard sjunger
Badhuset brinner
Jernverket tornar i bakgrunden”
Översta bilden är från Bekims badrum. Tyckte den passade ihop med texten på nåt fint vis. Boken är utgiven på Albert Bonniers förlag och ska finnas på ditt bibliotek. Om du inte tillhör Malmö, för då finns den hos mig…
Facebook-sida