Ibland är orden inte det man vill använda sig av.
Senast inspirerades jag av Gisela (www.eskapapi. com) och gjorde en serie.
Den här gången blev det ett kollage som östes ut under lite tårar men mer kreativitet.
Jag kallar det för
”that thing about being someone else, – you gotta love it”
Det är svårt att fotografera tavlor så att det blir bra. Här är mina försök:
Detaljer är lite svåra att se, jag vet. Här ovan är detalj från en lek med spiraltrappor, något jag tyckte förde tankarna till en vagina, och ur den ett rosa litet sammetsband jag hittade på mitt skrivbord. Det är bra med röra i kombination med denna ständiga ovilja att slänga saker som ”kan vara bra att ha”…
Detaljer man inte ser, men som jag gärna vill delge mig av till alla er som inte har glädjen att se detta kollage i verkligheten (dvs merparten som läser, skulle jag tro): Det röda, gröna och svarta på tjejens kropp, hon som blir knullad bakifrån i övre delen av tavlan, är snirklande små blommor jag har ritat dit.
Och de ord som står på den vita lilla lappen som skymtar i vänstra delen av tavlan, långt upp, är lite kryptiska ”ween actor a”; som av slump bildades när jag klippte sönder och höll på. Tyckte det passade bra.
Och nej.
Jag är inte krossad.
Människokroppen behöver gråta ibland, och så är det.
Jag behöver hata mig själv ibland och så är det.
Ingen kommer att dö på kuppen. Jag tycker det blir mycket mer intressant på det här viset.
Facebook-sida