Kill the wedding

 

 

 

Det är konstigt att växa upp.

Jag fyllde tretti för några månader sen och om jag ser mig omkring är det förväntade läget att jag ska vara desperat efter drömprinsen att gifta mig med, att mina äggstockar ska skrika efter bebis, bebis, bebis, att jag ska känna mig misslyckad för att jag inte har bil eller bor i ett hus.

 

Jag bor i en etta och jag älskar den...

Läs mer

Att såga med hjärta

När jag var liten ville jag bli recensent för att jag älskade att såga dåliga saker.
Nu när jag vuxit upp inser jag att det inte är så enkelt. Hollywoodfilmer med klyschor är en sak. Men när det kommer till böcker, och då främst debutanter…
Det finns en gyllene regel, som jag tycker är fin och viktig att följa, och det är att man inte sågar debutanter.
Samtidigt måste man förstås vara ärlig i sin recension.
Idag gör jag ett försök att så att säga ”såga med hjärta” på...
Läs mer

En känsla av helg

 

Jag har sett teater i helgen! Så sällan som det händer kräver det ett utropstecken. En pjäs som alla som inte sett borde rusa för att se. Biljetter fanns kvar när jag kollade senast. Det handlar om ”Prins Charles känsla”, Liv Strömqvists seriebok som blivit teater i dramatisering och regi av Sara Giese. Den går på Intiman här i stan.

Jag har tipsat om serieboken tidigare, har jag för mig, men det är värt att göra igen...

Läs mer

idag på debutantbloggen!

 

 

Idag är jag gästbloggare på Debutantbloggen. Det är en blogg som drivs av några av årets debuterande författare, alltså olika från år till år. Full av skrivtips, spännande intervjuer och funderingar kring hur det egentligen känns att bli publicerad.

 

Jag har skrivit ett inlägg om hur det känns att redigera, varför konstnärsmyten inte håller och att Jan Gulliou har fel.

 

Läs inlägget här.

Läs mer

Redigering, redigering, redigering…

Romanen.

Inte tog det en eftermiddag att skriva den.

Och inte tar det en eftermiddag att läsa igenom den heller. Även om man skulle kunna önska sig det ibland. Redigering, redigering, redigering. Hela hösten har det skett större eller mindre omskrivningar av ”Det borde finnas regler”, och nu är det på absoluta sluttampen, kniven mot strupen. Jag läser högt för mig själv för att se så det låter rätt. Vissa scener är fortfarande roliga...

Läs mer