Take it or leave it.

 

Ibland, det händer då och då, känner jag för att skicka ut mess liknande Samantha i ”Sex and the city”; ”Come over here and do me”. Jag gör även det ibland. Det brukar dock inte tas emot så bra. Männen i fråga verkar inte fatta exakt hur mycket allvar jag menar. Vanligtvis resulterar det i tystnad...

 

Japp, det är dags att tipsa!

Jag trodde faktiskt efter att ha lyssnat en del på Miss Li, att hon snart skulle vara slut, för att allt lät ungefär likadant. Men tji fick jag. Efter att ha lyssnat på hennes nya skiva mycket, mycket de senaste dagarna vill jag äta upp alla såna nedvärderande tankar och hylla. Leta genast upp och lyssna! Det känns som att Miss Li också tyckte att en viss förnyelse var en bra idé…

 

 

 

Min mamma bor i Mölle. 

Mölle by the sea, brukar man säga och tänka på randiga baddräkter för herrar. 

När min mamma och pappa skiljde sig blev det ett skalv över hela Västra Karup. 

På sina håll har det fortfarande inte lugnat sig. 

 

Men min mamma är lycklig. Hennes nye man heter Hans och är läkare.

Det betyder att man kan ringa till honom om man misstänker att man håller på att dö av en fruktansvärd sjukdom ännu ej upptäckt av vetenskapen...

 

 

En lugn Valborg framför datorn och det skrivs på romanen. Lyssnade på ”Sound of music” på Spotify och insåg att jag är nära att börja böla bara av soundtracket. Det är verkligen nåt med den filmen, med Julie Andrews, som får mig alldeles svag i hjärtroten. 

 

Man skulle annars kunna tro att jag skulle vara där alla andra är:

i Pildammsparken med avslut ”21.30 Fenomenal upplevelse”, som det heter enligt reklamaffischerna...

 

 

 

Känslostormar.

Att säga att det hänt mycket denna vecka är att underminera verkligheten rejält.

Affe sunshine i folkets park. Det är som festival bara det.

Men först en underlig dejt. Sånt här som bara HÄNDER i mitt liv nu för tiden. Bra eller dåligt? Nej, nej, för tidigt att avgöra. Här ska utforskas! Hit me hard. Hit me right between the eyes. Så att säga.

 

En vecka som börjar med hybris över romanen, som bara skriver och skriver, och Emelie skrattar åt mitt fniss...