En refusering till.
Jag noterar detta och jobbar vidare. Det är faktiskt nästan precis så det är. Jag älskar den här romanen som jag håller på med nu, och tänker att den har möjlighet att bli helt fantastisk. Det är inte de som bestämmer om jag är författare eller inte. Det har jag själv bestämt för länge sen. På mammas fråga en gång i tiden, ”tänk om du inte är tillräckligt bra?”, svarar jag fortfarande, argt och bestämt: ”Det ÄR jag!”
Jobbar hemifrån idag. Det funkar. Allt funkar med den här romanen, jag får ont i handlederna för att jag aldrig vill sluta. Den rör sig närmare verkligheten än det jag brukar skriva. Det är lite läskigt. Men har också en chans att automatiskt bli riktigt bra, då. Ni vet, gräva där man står. Och så vidare.
I övrigt: det är varmt.
Jag gillar det, i morse när jag gick till bageriet runt hörnet var värmen något som slog emot en. Inte ens vindarna är kalla! Jag känner inte igen Sverige, Malmö, men det är helt okej. Personlighetsförändring är inte alltid av ondo.
Häromdagen brast det ut i regn och åska, för det måste det göra ibland. Då kopplade jag ur allt ett tag och la mig på soffan och läste skräck. ”Kvinnan i svart” av Susan Hill, jag har läst att det ska vara en av de läskigaste rysarna någonsin. Har ännu inte kommit till en sån passage. Men gillar språket! Tre sidor Londondimma utan att man tröttnar på det, the woman’s got skills.
Och så läser jag Niklas Qvarnströms ”Grand zero”. Den är ju hyfsat omöjlig på sina ställen, men det är ändå kul med utmaningar. Kände jag efter PAX-serien, 9-12-böckerna jag slukade. ”Grand zero” är som att någon spyr ut en massa över mig, och ibland fångar jag upp någon referens, ibland går det mig bara förbi. Men den är också rent genialisk på sina ställen.
Och så lyssnar jag på Kents nya. Jag och mitt ex Åskar diskuterar den. Hade Kent-maraton häromdagen och det går ju inte att säga att detta tillhör det bästa. Verkligen inte, om man jämför. Det är synd. Och dumt, när det nu är sista skivan. Hade de bråttom, kan man undra?
Mina favoriter just nu är i alla fall ”Vi är för alltid” och ”Vi är inte längre där”.
Det är för mycket rökning nu, det är väl mest det som är lite knivigt med sommaren. Att jag vill röka. Att jag inte kan ha någon vettig relation till det. Att man inte kan det, för att det skulle vara en förlustaffär för tobaksindustrin om folk kunde hålla sig helt immuna mot abstinens.
Jaja, jag är envis. It’s an on-and-off-relationship.
Från Vilskas möhippa som vi arrangerade för henne förra veckan. Brygga fem. Med mamman Åsa, som hjälpte till att lura dit henne.
Förra helgen gifte sig Vilska och Joel. Wihoo! Vi höll lite tal förstås, sjöng lite Lejonkungen för dem. Kärlek i luften. Dansgolv som varade till evigheten. Tretton timmar på Far i hatten, helt enkelt. Så här fina var de:
Avslutningsvis ytterst lite smakprov ur det jag håller på med. Det handlar inte bara om sex, det råkade bara vara det vi kom in i här.
Och jag skriver inte bara, jag lovar.
Jag lever en massa också.
Nu ska jag chocka kroppen fullständigt genom att gå till gymmet och träna, håll tummarna för att jag överlever.
Facebook-sida