Kategori typ dagbok

Memory Lane

Av någon anledning lite nostalgisk idag.

För tio år sen, vet ni vad som hände då?

Jag började i Glimåkra, på folkhögskolan, skrivarlinjen. Efter att ha sysslat med teater och tänkt att jag skulle bli skådespelerska hade jag nu, 22 år gammal, sadlat om till att satsa helt och fullt på skrivandet. Det var ett fantastiskt år. Jag har väl aldrig skrivit så mycket som jag gjorde då! Och det är precis så jag tycker skrivarlinjer ska genomlevas...

Läs mer

I skog och under läslampa

Hösten är min bästa årstid, ingen protest!

Häromdagen åkte jag och Nils ut i naturen, det vill säga typ Dalby, och gick promenad. Jag gillar Pildammsparken för all del, men det krävs lite ordentlig skog ibland, annars får jag abstinens. Det är nåt med mig och träden alltså. Jag blir lycklig.

IMG_5898 IMG_5903 IMG_5904 IMG_5915 IMG_5928 IMG_5930 IMG_5931 IMG_5905 IMG_5952 IMG_5959

Napparna hänger i det kända nappträdet, i bostadsområdet innan man kommer in i skogen. Den plats dit nappar färdas för att dö, när barnet gjort sig fri från det...

Läs mer

Vad jag gillade bäst med årets bokmässa

IMG_5832

 

linaochcmJust det ja!

Idag skriver jag om mina tio höjdpunkter på   årets bokmässa. Läs listan här!

 

Läs mer

Bokmässeslö

 

I år var året när jag blev gammal. Eller hur kan vi annars förklara vad som hände? Varje dag denna mässa har jag skippat flera av de seminarier jag skrivit in att jag skulle gå på. För att jag blivit trött, inte orkat stressa dit. Jag har åkt hem för att sova, mitt på dagen! Jag har prioriterat mat framför böcker, och ja, det låter ju sunt. Och när det handlar om att stilla blodsockerfall med riktig lunch, lagad mat, så absolut. Men det har också handlat om att jag t...

Läs mer

En pappa på besök i stora staden

Rapport i efterhand: pappa undrade vad jag önskade mig i födelsedagspresent och eftersom jag inte kom på något sa jag ”ta ut mig på restaurang”. Så i veckan gjorde han det. Syskonen var också med. Inte Hanna, som sällan är i Sverige nu för tiden, men å andra sidan farbror Anders! Han hade inte varit i Malmö på tio år, sa han.
Ovan blev bäst på mig.
Nedan blev bäst på pappa.
Och så fick jag mastodontboken, Knausgårds sista alltså...
Läs mer