Kategori typ dagbok

En gnagare på högst tio kilo

 

Här en rolig notis jag hittade i DN häromdagen.

 

En dag efter mitt förra inlägg bestämde de sig för att skicka hem Hanna till Sverige. Så familjen kan pusta ut. Hanna själv är rosenrasande över att inte få jobba och klättrar på väggarna. Sött.

Jag planerar kursen Kreativt skrivande och hoppas på fler anmälda till den. Den skulle startat på onsdag, men blir nu framskjuten, förmodligen till den 23e. Kontakta Studiefrämjandet i Lund för mer information...

Läs mer

Relationen till tingen

 

Jonas Thente skriver i dagens DN Söndag (hittade ingen vettig länk) om hur tingen som genomsyrar vår samtid inte tar samma självklara plats i romanen. De finns förvisso med, men inte alls som den extra del av kroppen som han anser de digitala verktygen har idag. Jag ögnar igenom och tänker att jag håller med, men vet varför. Jag är åtminstone helt medveten om att jag själv hatar att behöva skriva in mobiltelefoner, internetkonversationer och liknande i mina skapelser...

Läs mer

årets första: Stockholm!

Tog en tur till hufvudstaden. Min kompis pojkvän överhajpar jämt stan så att jag nästan dras med, glömmer bort att jag ändå alltid avskyr pissdoften i tunnelbanan, det ständiga bufflandet i rulltrappan, lattemammorna och alla de äckliga tonårstjejerna som är så mycket storstad att jag känner mig som en kobajskorv på marken.

Fast den här gången behövde jag inte utsättas så mycket för sånt. Jag hängde med Ida, med Emelie, med Ulf och med Malins kollektiv...

Läs mer

Mitt år 2010

Nu hade jag en sån där mastodontplan igen. Som jag inser att jag får skrota. Eller delvis i alla fall.

”My year in facebook-status”.

Facebook låter dig dock bara välja ut ca femton st av årets alla topp-statusar. Jag är lite för bra på det där, insåg jag, och hade som plan att skriva av alla de bästa ur de som fanns listade, månad för månad och låta det bli årets nyårskrönika...

Läs mer

These shoes are made for walking

Det är nervöst nu för tiden när man skickat in till förlag.

Förr var det bara kul. Jag tänkte ”nu är jag klar, äntligen!” och det var med spjutet höjt och värsta rebelliska tonårsattityden man skickade iväg, inga bekymmer i världen, mitt manus var ju bäst ingen protest.
Nu dyker alla tidigare refuseringar upp för min inre syn. Så fort jag tänker på veckorna som gått sen kuvertet lämnat mig blir den där tonåringen lite svedd i kanterna...

Läs mer