Kategori typ dagbok

 

Det var ett tag sen jag köpte gymkort. Jag berättade om min skepticism här.

Några pass har jag gått på sen dess, det har inte varit helt värdelöst. Pass är min grej. Jag kan inte dansa. Men gyminstruktören säger ”titta på mig, skit i speglarna”, och jag dras med, känner mig som värsta Fame-eleven. Jag kan inte boxas. Men gyninstruktören säger ”tänk döda, döda, döda!” och jag dras med, känner mig som värsta Catwoman.

Men maskiner. De är tysta...

I feel safe

I feel scared

I feel ready

And yet unprepaired

The world is not enough

/Garbage

”Vill du ha ett sånt liv då?”

”Jag vet inte. Men jag vet att jag inte vill leva så här.”

 

Ibland får man såna där aha-upplevelser. Jag har en sån period när man vänder in och ut på sig själv för att se vad man egentligen vill. (Skarpsynta iakttagare av denna blogg höjer kanske på ögonbrynet och undrar om det inte är det jag alltid pysslar med. Och jo, det ligger nåt i det. Men mer nu.)

Insikt idag: den här skivan är jag.

Cardigans ”Long gone before daylight”. Ingen ny skiva. En väldigt bra skiva. Textmässigt och musikmässigt. Och ja, den är alltså jag.

 

Idag känner jag mig som ett offerlamm; och den ende som kan garantera att detta blir bra, är han som håller i yxan…

Men så här ser det ut på min vägg nu i alla fall! Hittade även lite böcker på bokrean, vilket fick mig att skynda ut efter ca en kvart, av rädsla att hitta mer. Carsten Jensens ”Vi, de drunknande” i inbundet format. Känns lovande inför framtiden.

Rubriken är förresten ett citat av mig själv, satt i ny konte...

Emma L var här och viftade med en kniv i hallen, bildbevis på det:

 

På kvällen nästan-svimmade jag på Stanza. Tänkte att jag nog skulle gilla Susanna Alakoskis nya, och nästan-hejade på Pär Thörn på Tempo. Det finns inga bildbevis på det, men så här ser hans diktsamling ut:

Nu har jag börjat läsa den som toalettlektyr, så nästa gång jag ser honom kan jag säga något. Kanske.

Fredagen:

Erika kom och vi pratade om… ? Allt möjligt faktiskt.

Livet...