Censur, censur!

Scanpix har beslutat att upphöra försäljning av bilder till konstnären Elisabeth Ohlson Wallin.
Detta var fan i mig det sjukaste jag hört på länge.
 
 
 
 
”Kungamiddagen”, en helt utmärkt satir som kommentar till män med makt som köper in kaffeflickor, fullständig med Silvia som försöker städa bort naziststämpeln från det finputsade golvet.
 
Hur kan detta vara något man inte vill stötta?
Varför känner sig Camilla Henemark tvingad att säga till tidningarna att hon inte står bakom det här, ”jag visste inte att fotot skulle användas i detta syfte”. Nej, självklart inte. Det är Elisabeth Ohlson Wallin som står bakom detta. 
 
Män med makt ska kritiseras. Kungar som inte vill redovisa vad deras pengar används till ska kritiseras. Äkta makar som knullar runt, män som använder kvinnor som kuttersmycke, folk som allmänt försöker städa upp sin krassa historia; det är klart de ska kritiseras. 
Satir är kanske den bästa formen som finns för kritik av makt. 
 
Vad Scanpix nu gjort är en allvarlig sak för ett demokratiskt land. Var drar man gränsen? Man gör det här till en personlig fråga. Elisabeth Ohlson Wallin får inte köpa våra bilder, nähä, men annars var det fritt fram eller? Jag vill härmed uppmana Elisabeth Ohlson Wallin att fortsätta sitt utmärkta skapande, men jag vill också uppmana hela jävla Sverige att köpa bilder som aldrig förr och skapa montage som kritiserar. Kanske en tallrik med Scanpixs högt uppsattas huvuden, ett litet äpple i munnen? Kanske Reinfeld tronande som en Mao, komplett med skära och hammare?
 
Ni som tjatar så mycket om yttrandefrihet när den inte behövs; typ när man ska smutskasta muslimer eller bara vill ge uttryck för antisemitism och razism; här har ni ett klockrent fall. Det här är munkavel, eller försök till det i alla fall. Det här är vansinne. Det här är att begränsa vårt utrymme som kritiskt granskande medborgare. Och då spelar det fan ingen roll om kungen gillade konstverket eller inte. Vänd inte blad nu, Sverige.