Undergångsromantiken

 
 

Det här med affischering på exempelvis elskåp. Och att det är olagligt.

Varför?
När jag går omkring i Malmö och sätter upp lappar inför fredagen, och slutligen blir haffad av en man i vit stor bil som säger ”Du vet att det du håller på med är fullkomligt olagligt va?”, kan jag inte annat än att fråga mig Varför.
Och fråga honom: Varför?
För att det ser för jävligt ut, är svaret.
 
Jag accepterar och trycker ner tanken ”Det är vi mot dem, fan att världen aldrig ska förstå mig”. Som jag så ofta gör.
När jag går därifrån köper jag en snusklubba. Missuppfattar torgmannens skyltning och blir sur över det, vägar betala mer än tre kronor, och är villig att lämna tillbaka klubban. Men får den för tre kronor till slut. Inser att jag kanske överdriver lite, men att man inte kan leka med de gener man tilldelats. Och min pappa råkar ha gett mig okontrollerad ilska.
Jaja.
Till saken:
 
Hur kan man objektivt bestämma att något är fult?
 
Hur många människor tycker att ett elskåp, naket och som det skapades av Gud, är vackert?
 
Och framför allt: vad vore Malmö utan dess revolutionära affischering och smyckning av det offentliga rummet? 
 
Min syster Sofia har duktigt dokumenterat allt hon sett under några månader nu. Resultatet kan du se på hennes blogg http://365malmo.wordpress.com/, både andras grejer och hennes egna grejer. Ska polisen verkligen jaga konstnärer? Har de inte bättre saker för sig?
Nu kom vi lite IFRÅN ämnet kanske; som i början av inlägget berörde affischering inför en tillställning, nämligen finalen inför sm i Poetry slam, som på fredag går av stapeln på Loftet.
Visst är det en fin affisch som Lovisa gjort, men att jämföra den med pärlplattor eller de roliga ”reklamerna” för Kungsörnens kyckling med glas som jag såg idag (trögt nog inte fotade); är nog synd…
 
Hur som helst är detta en fråga ur ett större perspektiv. 
Det har inte tagits nån omröstning, mig veterligen, om hur det offentliga rummet bör se ut.
Vad är snyggt och vad inte?
Vad tycker du?
Själv blir jag som frälst när jag är i städer som Prag, där nergågna hus samsas med överdådiga palats med skulpturer på taken. (Eller så var det när jag var där, 2000. Saker och ting kan ju ha förändrats, även där.)
 
   
 
 
 
Bilderna tagna av mig på olika platser i Malmö. Ödetomten ska försvinna och det ska byggas hus där.
Samtidigt som arkitekter får i uppgift att ”planera grönområden där det ’inte händer något'”. Världen är cp, och ja. Det känns ofta som att det är Vi mot dem….