Uttrycket Politiskt korrekt.
Har det inte gått lite rundgång i det nu?
Jag funderar på om vi behöver uppdatera katalogen för användbara uttryck, med den gamla slagdängan Empati.
Empati = förmågan att sätta sig in i hur en annan människa känner.
Sajten Politiskt inkorrekt bildades för att människor skulle kunna säga vad de ville, sånt som man ”inte får säga i det här landet längre”. Grundtanken bakom detta antagande är att alla politiska beslut i Sverige styrs av feminismen som grundtanke. Att tidningarna vägrar skriva om invandrare som begår brott, och därigenom undanhåller fakta. Att människor skänker pengar eller engagerar sig i frågan om vi ska använda ordet ”hen” eller om transsexuella ska få undgå sterilisering vid könsbyte, enbart för att få pluspoäng som ”goda människor”, och för att vara just Politiskt korrekt.
Vad vi bör fråga oss är vad vinningen med att ”få säga vad som helst” är.
Är det okej att hävda att det är onaturligt att vilja byta kön bara för att du själv inte vill det?
Är det okej att i sina låttexter uppmana folk till att döda bögar, som en ”rolig grej, han menar ju ändå inte allvar med det”?
Är det okej att avsky invandrare, för att du själv bor kvar i det land du föddes i, av föräldrar som båda har ariskt utseende, med välbetalt jobb?
Är det okej bestämma att om en kvinna lever ihop med en annan kvinna, eller om en kvinna är ensamstående utan man att befrukta sina ägg, då har de/hon ingen rätt att längta efter barn?
Sara Lövestam har skrivit så genialt roligt om det här med att bara kunna se sin egen världsbild som den rätta i senaste numret av QX, jag citerar några rader: ”Det finns folk som tänker snabbt och de som tänker långsamt, och inte ens dem ska man tvångssterilisera om man vill kalla sig civiliserad. Men börjar man läsa kommentarerna till tidningsartiklar som behandlar de här två ämnena (ordet ”hen” och tvångssterilisering av transsexuella, Linas anm), inser man snabbt att det finns en tredje kategori: folk som inte tänker alls, utan bara tycker.”
Empati = förmågan att sätta sig in i hur en annan människa känner.
Så, hur känner dessa människor, som bara tycker hit och dit, utan att fundera över om andra kanske tycker olika, utan att grunda sina argument i någon form av vetenskap eller historia (i senaste numret av Galago: en fantastisk serie om hur man just tvångssteriliserat folk genom tiderna i Sverige, väldigt godtyckligt baserat på t.ex påhittad psykisk sjukdom, lägre samhällsrang eller att man helt enkelt ansåg att personen var okapabel att ta hand om sin avkomma. Tecknad av Karolina Bång.)?
Jo, jag känner dessa människor, sen barnsben faktiskt. Det är människor med en ganska liten värld, där allt är som det alltid har varit. Där lärdom kommer från generationen före, där vi vet hur vi har det och allt som kommer och stör mot det är fjolligt påhitt, ”en sån där”. I själva verket är väl alla svenskar rädda för förändring? Vi är trygghetsknarkande mellan-lagom-människor, som de senaste tio åren stenhårt jobbar på att omvända oss, bli entrepenörer.
Och det är inte tryggt med ord som ”hen”. Det är inte vanligt och ”som det brukar” med människor som vill byta kön och samtidigt kunna få barn. En gravid man, hur skulle det se ut? Jo, det ser ut så här:
Thomas Beatie lever som man sedan sitt könsbyte. Men valde att behålla möjligheten att föda barn. 2008 födde han en flicka. Han lever tillsammans med Nancy, vars bröst stimulerades till att föda barnet, och enligt Beatie lever de tillsammans som en vanlig familj.
Så, hur kul är det där Politiskt inkorrekta egentligen? Där man redan har bestämt sig för hur det är och ska vara, och sen finns det inget som rubbar på denna, ens övertygelse. Som människa är det väl snarare ens uppgift att växa? Att även som vuxen, och jag vet det är svårare då, kunna omvärdera sitt synsätt? Alla människor är inte som du.
Du behöver inte förstå det, men det är skitspännande att verkligen försöka.
Jag lovar.
Du växer.
Facebook-sida