Jag står i provhytten när Nauras ringer. Vi har bestämt att han skulle ringa ett jobbsamtal till mig idag, allt ska alltså vara strikt konfidentiellt och här står jag mitt uppe i blekröda jeans och sexig polotröja. Känner mig som en knarkare för att jag inte kunde motstå att de råkar ha 10% rabatt på HM…
N: Vad gör du?
L: Provar kläder.
N: Ovanligt…
L: Hihi.
N: Har du kameran med dig?
L: Mm.. Men jag har inte börjat använda den än.
N: Nu förväntar jag mig uppdatering på bloggen, så du vet det.
Och jag som hade tänkt undanhålla för alla, allra helst min mamma, att jag återigen är olydig och shoppar onödiga saker jag förvisso spanat på och är skitsnygg i, men ändå… Jag fastnar med blicken på mitt bröst som ser extra roligt ut med den här behån, inser att jag förstås borde satsat pengarna på hårklippning eller åtminstone färgning, eller som pappa säger: kan du inte försöka spara lite pengar nu? Eller som mamma säger: du kommer att behöva en dammsugare sen när du bor själv igen. Men inser också att jag kanske aldrig kommer att förändras.
Att jag alltid kommer att falla för argument som ”fattar du hur snygga mina bröst var i den tröjan?”
Facebook-sida