romanskrivande taggade inlägg

In: kritik till omvärlden

”Det blir en roman som tar upp allt jag vill säga just nu, inte mindre ambitiöst än så.”

Så skrev jag i förra inlägget. Jag tar tillbaka det. Det var det som blev fel förra gången, tror jag, att jag ville säga allt på samma gång, och då finns det en risk att läsaren somnar på vägen. Nej, mycket ska den säga. Men kanske med fokus på vissa saker?

Hur som helst lossnade det ordentligt idag, jag gick igenom tolv sidor, det mesta som jag skrev nytt...

In: bok & skrivande

Att skriva är lite som att läsa, brukar det heta. Och för mig är det definitivt ofta så, eftersom jag nästan alltid inte riktigt vet vad som ska hända i det jag skriver, förrän det händer. Det är det här ”lite som att”, som stör mig idag. Det är spännande och jag vill bara vidare! Men hur jag än gör blir jag trött efter ett tag och måste pausa i arbetet, hjärnan blir matt. Så ja, jag antar att jag får fortsätta hållas på halster…

Nu har jag t.ex ont i nacken också...

In: bok & skrivande

Att skriva är inte bara roligt. Det tror jag att jag gjort ganska tydligt i den här bloggen genom åren. Det känns lite grann som att ju mer jag lär mig om författandet, desto jobbigare blir det.

Eller nej, riktigt så är det väl inte. Jag blir bättre på hantverket och därmed mer effektiv. Å andra sidan…

…tar det fortfarande lika lång tid för mig att få till en berättelse. Så här såg det ut idag.

Sjukt jobbigt förstås.

Och samtidigt så himla inspire...

In: bok & skrivande

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck och funderar över det här med genreförväntan.

Många av hans nya låtar tycker jag inte särskilt mycket om. Ibland för att de låter släpiga, som en gammal Ulf Lundell som klagar på livet, men ibland för att de låter som Lars Winnerbäck som leker Lars Winnerbäck.

Ni vet vad jag menar.

När det går stå i förväntningarna. När artisten skapat sig en nisch och sedan enbart sysslar med att duplicera sig själv...

In: typ dagbok

Hösten är min bästa årstid, ingen protest!

Häromdagen åkte jag och Nils ut i naturen, det vill säga typ Dalby, och gick promenad. Jag gillar Pildammsparken för all del, men det krävs lite ordentlig skog ibland, annars får jag abstinens. Det är nåt med mig och träden alltså. Jag blir lycklig.

Napparna hänger i det kända nappträdet, i bostadsområdet innan man kommer in i skogen. Den plats dit nappar färdas för att dö, när barnet gjort sig fri från det...