09:20.

Fick sponsring av pappa till den ceriserosa klänningen. Så idag blir den min, haha! Ja jag vet, men ibland är det så skönt med lite kommers.

I Västra Karup är fotbollsmatcherna en samlingsplats. Numera en barngrop. Jag stod och kände mig ganska nöjd faktiskt. Jag kanske aldrig vill ha barn, tänkte jag. Jag vill aldrig stå där och diskutera utegrillar.

Jag funderar över män ungefär som jag gjorde på gymnasiet. Känns inte pinsamt, men ändå: jag måste nog sluta göra det. Eller nåt. Kan man dejta en man för att han har så fina hundar? Tänkte jag på tåget igår. Kan man dejta en man för att han plockar upp en mac och sitter och skriver och ser konstnärligt rufsig ut? Tänkte jag på tåget igår. Sen kom det en massa stockholmare på och till slut blev jag alldeles matt av att bara tänka.
Och kom hem och återgick till de gamla vanliga mastodontplanerna. Du och jag, vi kommer aldrig att bli vuxna. ”Det är jag och mig själv och alla utkastade metkrokar i en doggybag.”

Förlåt men det här är min blogg.
Jag kommer inte, vill inte, tänker inte hejda mig.
”Jag ber om ursäkt för allt som håller oss tillbaka.”

Och som av symbolik gick de där strumpbyxorna sönder igår. Haha! Precis som alla relationer förr eller senare tycks gå sönder. Jag och det andra könet. Hm.
Vi är ”hm” med varandra.

Halmstad, det kommer att bli underbart att återse dig. (Och då talar jag faktiskt om staden.)