Bokmässan 2012: ”Nu ska jag hem och läsa din bok istället för att gå på krogen”

En stor del av bokmässan är att välja kläder att ha på sig på den.
Tröjan ovan fick jag av min pysselsyster Sofia i födelsedagspresent. Den var för varm för att använda på golvet, och kanske var jag lite för blyg för den också (på framsidan en etikett där det står ”Lina Arvidsson författare”). Men Ada tyckte den var fantastisk och fotodokumenterade.
Tröjan nedan tryckte jag som ett led i kampen för rättvisa. För att jag tycker att Julian Assange borde ställas inför rätta i Sverige för att han är misstänkt för våldtäkt och sexuellt övergrepp. Och det känns helt idiotiskt att han ständigt kommer undan med det. Som Lovisa säger, ”om trettio år vandrar han omkring med en kaffekopp och foppatofflor på Equadors ambassad”. På den nivån är det nu. Ett skämt.
Första dagen var mitt seminarie med Jenny Jägerfeld. Jag hade varit lite nöjd över att mitt författarfoto florerat på utskick inför och i katalogen, men på programmet för dagen såg det trist nog ut så här:
Vilken sal är det? Vad heter seminariet? En kollega på Hd undrade försiktgt om det hade utgått?!
Nej, det hade det inte, och det blev bra. Mörkt i salen så inte kunde jag uppskatta hur många som var där. Men skrattade, det gjorde dem. Uppsluppen, bra stämning, om än jag var nervös och sa lite andra saker än jag tänkt mig. För det är så man gör. Man övar och övar och sen blir det nåt helt annat. Men jag är nöjd. Det var roligt. Ingen kissade på sig. Lovisa fotade, så bilder kommer senare.
         
Jag inser att jag var ganska dålig på att fota i år. Men här är i alla fall lite grann från minglet vid Gilla Böckers monter, som också var första dagen. Vår trevliga förlagsmiddag har jag inget alls från tyvärr. Men lägg märke till hur Åsa Anderberg Strollo färgmatchar ”Het”, som är svart (hennes byxor var svarta) med rosa insida. ”Het” är en erotisk novellsamling som Gilla Böcker gett ut, och som jag ännu inte satt tänderna i, men nu står den åtminstone i bokhyllan. Inte signerad, för så snabb var jag inte…
Jag har missat att fånga Anna, en av tjejerna som jobbade i montern, ser jag också. Å, illa! Christine skymtar fram på den sista med Jenny.
Bokmässan innebär: ständigt för lite sömn, för mycket människor (på fredagen och lördagen vill man nästan skjuta av lite), hemskt intressanta föreläsningar som man frenetiskt antecknar under för att sen försöka skriva vettiga krönikor om (jo, jag ska! På dagensbok! Senare, snart!), böcker, böcker, böcker och kraschade konton, kändisar, mingelvin och tydligen får några hångla också.
Det fick inte jag.
Men; jag pratade med Tomas Bannerhed! En av de stora läsupplevelserna det här året (ja, jag läste ”Korparna” först i år), han fick augustpriset och Borås tidnings debutantpris och jag blev lite i beundran (så säger man nog inte, men ändå) inför hans språk. Förmodligen framstod jag mest som ett dyrkande fan som febrilt söker gemensamma nämnare efter några glas vin. Jag försökte shapa upp mig på slutet genom att dra Magnus Utvik-kommentarerna, och jo, då sken hans ansikte upp och han gratulerade. Och jag kände mig förvirrad kring rolltillhörighet och återgäldade ”grattis, grattis!” tillbaka.
Det finns en hierarki, som Pernilla Alm pratade om, och samtidigt som det kan skava att man fortfarande, trots lysande recensioner, i sammanhang med folk som Jessica Gedin och Lasse Berghagen alltjämt är en nobody, så njöt jag av att nicka igenkännande åt Eija Hetekivi Olsson, som råkade vara på samma sida som jag i katalogen… ja, ni hör ju själva! Nivån!
Nej, då är det roligare med såna som Carl-Michael Edenborg, som kommer fram till mig på minglet och säger ”jag trodde nog jag skulle hitta dig här!” Jag och Lovisa råkar köpa hans bok samma dag utan att ha pratat med varandra innan och han signerar glatt över ett bord på Park. Spontant blir jag inbjuden på fest ”nästa gång jag kommer till Stockholm”. Det känns inte alls storvulet och jäsigt eller fyllegrejaktigt, utan bara trevligt.
Och så den där räkmackan. Som man skämtar om, den kostar 189 spänn, haha, köp inte den för fan, allt är så jävla dyrt på mässan!
Och dag två står vi i kö i tusen år för att komma in och få beställa just räkmackan. Och det är fan värt det! Jag lovar. Massor av räkor, massor av majonnäs, och alla fick plats runt samma bord. Inte ens Unni Drougge kunde tränga sig förbi den proffsigt trevliga Hitlerservitrisen…

Det här med att alla böcker är samlade på samma ställe, det gör ju inte nödvändigtvis att de är billigare… Men det gör att shoppingdjävulen vaknar, så att säga. Man minns vad man tidigare gått och grunnat på, önskat sig, tänkt att man skulle läsa när andra recenserat…. Jag är nöjd med att jag inte köpte riktigt lika många som förra året, så det så.
Christin var också i ett samtal, på Ung Scen tillsammans med Ada och Amanda Hellberg. Spännande att få höra om deras resonemang kring spökligheter i litteraturen och varför man väljer att skriva om just det. Varför inte? var väl snarast det förvånade svaret.

En dag åt jag lunch med Jenny Green på den stora restaurangen på övervåningen, där man får köpa vin till maten fast det är mitt på dagen. Eller det får man väl alltid, men där känns det som en extra bra idé. Och det finns dessert och kaffe också och man kan ta hur mycket mat som helst. Då pratade vi skrivande och Olof Palme och om hur konstigt det är att folk röstar på moderaterna. När vi kom ner på golvet igen sa Jenny ”tror du att vi är lite berusade nu?”, och jag bekräftade, för plötsligt var det inget jobbigt längre, att folk gick in i en hela tiden.
Emelie satt i debattsamtal med bokbloggare och ungdomsförfattare i två timmar i Bonniers monter. Två timmar! Vi stod där inte så länge, men det lilla vi såg skötte hon galant. Och inte minst bokbloggarna var duktiga! Jag och Christin var på möte med dem sen, och de fick fråga oss frågor om allt möjligt, var inspirationen hämtas, hur det går till att bli publicerad, hur det känns att debutera, och så vidare. Hemskt trevligt! Och sen fick vi signera tygkassar och böcker. Jag hade med mig min gigantiska penna som Christin misstog för en cykelpump.
Emelie och Lina Forss i samtal med bokbloggare.
Mikael Nemi visade sig vara en fantastisk berättare. Ser fram emot att läsa hans bok!
Intressant samtal om huruvida vi exotiserar landsbygden. Jag var lite stolt över att ha läst alla böckerna i seminariet. ”Åsen” av Katarina Fägerskjiöld, ”Korparna” av Tomas Bannerhed och ”Den tjugotredje dikten” av Stewe Claeson.
Carl-Michael Edenborg och Lotta Lundberg pratar erotik och sånt.
Tack alla för en trevlig vistelse! Jag längtar redan till nästa år.
Här vill jag bo.
Vi missade My Vingren läsa ur sin nysläppta debutnovell ”Riktiga flickors manifest”. Men man kan inte vara överallt när man är hungrig. Och jag fick med mig den hem i alla fall! Signerad och tjusig. Fick även träffat Kawa Zolfagary, mannen bakom facebookgruppen ”Vita kränkta män”. Awesome!
Musikquiz på Bangfesten! (det där är min penna. Charlotte som håller i den.)
 Och just det! Citatet ovan var från okänd tjej som gick framför mig när vi skulle hem en kväll, hon vände sig om och droppade detta. En sån kommentar va! Man blir ju solsken.