Hösten är min bästa årstid, ingen protest!
Häromdagen åkte jag och Nils ut i naturen, det vill säga typ Dalby, och gick promenad. Jag gillar Pildammsparken för all del, men det krävs lite ordentlig skog ibland, annars får jag abstinens. Det är nåt med mig och träden alltså. Jag blir lycklig.
Napparna hänger i det kända nappträdet, i bostadsområdet innan man kommer in i skogen. Den plats dit nappar färdas för att dö, när barnet gjort sig fri från det. ”Det är kul att de har det så öppet, att alla går med på det”, sa jag.
”Ja, så har dom det här”, sa Nils.
Egentligen är det konstigt att jag känner sådan samhörighet med skogen. Det är inte precis det landskapet jag är född i. Bjäre har snarare närheten till havet att stoltsera med. Men kanske är inte allt lätt att förklara. Rätt mycket av det jag vuxit upp med ville jag helst ifrån. Landsbygden, åkrarna, småstadsmentaliteten. Det är skönt att vara vuxen. Att välja vad man kallar hemma.
Idag satt vi på fik och skrev, jag och Vilska. Imorgon kommer Lovisa att joina. Lisa Z har öroninflammation har jag hört.
Eller skriva och skriva, jag har haft två dagar när jag mest läst och markerat ändringar. Ibland även markerat ”å, det här är så bra!” Men främst det andra förstås. Nu påbörjas en ny redigering. Att man orkar. Det är knasigt egentligen.
Igår var vi på standup, jag och Dan. Såg Moa Svan främst, men även Josefin Johansson och Sissela Benn. Och någon kille jag glömt namnet på. Och Marcus Johansson. Moa Svan är så himla bra, jag vill att hon ska sätta ihop en sån där tvåtimmars föreställning som Eddie Izzard nån gång, så att det inte behöver ta slut så snabbt. Det är så skönt med en kvinna som tar plats precis som en man på scen, det borde inte vara ovanligt men det är ju det. Särskilt inom standup. Och som är lesbisk, och som är elak på ett bra sätt. Även om jag tyckte lite synd om tjejen igår som skulle sjunga Petters version av ”Mikrofonkåt” på scen. Hon behövde inte till slut, så det var väl skönt för henne.
Annars läser jag Alice Munro nu, det kommer recension i nästa vecka. Hon är så himla bra! Detta är nog första gången jag läst en nobelpristagare så nära inpå att priset tillkännagetts. Hon är lättillgänglig men med ett stort djup. Ja, shit va bra det är. Ni vet, sånt när man inte riktigt vill att det ska ta slut. Läs!
För övrigt skrev Björn på dagensbok hemskt roligt om nobelpriset här. Eller snarare upptampen inför…
Facebook-sida